Ove på Åsen – 88 år i Stålsberga/Holm/Rackstad

Det var länge sen ”Ove på Åsen” bodde på Åsen. (På samma sätt som ”Janne på Nolby” egentligen kom att bo i senare delen av sitt liv på Nytomta.)

   Ove övertog visserligen Åsen efter sin far 1967 men sedan 1991 bor han och Majvor på Nyholm. I april 1936 flyttade Oves far Erik Nilsson (f 1901) med familj, som innefattade hustrun Olga och barnen Ove, Kjell, Eva och Gull, till Östra Åsen i Stålsberga från Sillerud. Oves far hittade fastigheten hos en mäklare i Köla. Ove var då tre år. 1943 föddes Kurt och tre år senare Per. Oves far Erik hade jordbruk på Åsen med kor, höns, hästar, skog, odlingar. Han arrenderade dessutom mark av Agnes i Nystuga. Han dog 1975 och hade då flyttat från Åsen.            
   1967 gifte Ove sig med Majvor, född 1942, som kom från Fryksdalen.  En granne undrade varför han inte kunde hitta nån i trakten. ”Man byter inte häst med grannen”, svarade Ove. Då var han 34 år. 24 år senare flyttade de till Nyholm, några hundra meter ner längs vägen söder ut. Dom har varit gifta i 57 år. Nu bor Oves och Majvors dotter Camilla med familj på Åsen, dvs Östra Åsen..

Under kriget var trakten ”andra försvarslinjen” . Militären var förlagd på Åsen. Regementena växlade. Ove minns att några kom från Stockholm och Hälsingland. Dom bodde i tält. Fast det var nog mest sommartid.. Kockarna höll till i Lillstugan på Åsen. Bagaren kom in och bakade bröd i Åsens kök. Där fanns en sträng motorcykelmajor som tillhöll tioåringen Ove att cykla på rätt sida vägen. Hästarna fanns på andra sidan Gunnarskogsvägen i skogen. I en barack i Stålsberga fanns en telefonstation med en linje till Högvalta.

Ove gick sex år i Rackstadskolan. I småskolan hade han Ester Johansson som lärare och därefter Teodor Tobiasson. Hans klass blev den första som kom att gå åttaårig skola och  avslutade skolgången på Centralskolan. Några planer på att fortsätta studera hade inte Ove.
Efter skolan hjälpte Ove till hemma på gården innan han började arbeta på Mosågen. Men redan när han gick i skolan hände det att han fick ledigt för att hjälpa till. Ove minns:

  • “Det låg virke nedanför Segerfors som jag och Elof på Mon hjälpte till med när Viktor skulle mäta timret. Vi kallades ”bandhundar”, när vi rörde oss med måttbandet och mätte längs med stockarna, medan Viktor mätte tjockleken och annat. För att värdera timret.”

När Ove var 18-19 år var han med Ragnar Johansson i Nerstugan. Ragnar hade pratat med far och han  fick köra med hästen det Ragnar avverkat.  Nån gång körde han ett lass ner på isen vid älvoset. Det var roligt att lyssna på Ragnar när han pratade om gubbarna i Rackstad: Per Där Framme, Per på Hagen och Nystuge-Johan.

1957 började Ove på Mosågen, som Skogsägarföreningen arrenderade av Viktor Det gjorde han till 1964. Han vill minnas att dom var 11 anställda. Alla hade sina roller när det gällde att få upp stockarna ur dammen på bandet, såga, stapla. Det var säsongsarbete. Dom började i januari och höll på till midsommar. Sen sågade de björk på Clippersågen som låg nedanför kvarnstugan mellan vägen och älven. Under resten av året blev en del av arbetsstyrkan permitterad.

Efter 1964 körde Ove grävmaskin, lastbil för Skogsägareföreningen.  Både Oves och Majvors sista arbetsplats fram till pension var på kyrkogården i Arvika. Också ett säsongsarbete som började i april. Ove började 1985 och arbetade fram till 1998, Majvor började 1988 och arbetade till pensionen 2007.

Närmsta grannen i Mellstugan  var Lena Göran (1916 – 2008). I tidiga kyrkböcker står hon som väverska. Majvor berättar att hon cyklade eller åkte spark in till sjukhuset där hon arbetade som sjukvårdsbiträde. Och hon har en minnesbild av hur Lena sitter utanför Mellstugan och röker och läser tidningen. Hon hade humor! Lena var dotter till Maria (Mia) Göran ( 1886 – 1955), möbelsnickare och änka 1921 efter konstsmeden Göran Göran. Viktor Andersson på Skogslund var gift med en syster till Mia Göran, ”Esse”, som Lena under en tid vårdade i hemmet.

    Mia och Göran bodde först i missionshuset i Stålsberga, men flyttade på 1920-talet in i Mellstugan, som Anders (Anderssson) på Skogslund byggde.. Lenas bror Bengt (f. 1914) miste ena handen i en olycka på sågen och blev senare teckningslärare, gifte sig 1944 och flyttade 1945 till Munkfors. Annika, född 1917, blev småskollärare och flyttade till Malå. Återkom sen till Rackstad och dog i Mellstugan 1994. Vem som var far till Lenas son Ored lyckades aldrig Majvor få reda på…

Till Nyholm flyttade Marie Nilsson (född 1853) 1941. Hon kallades Noaks-Maja och hennes hem fungerade som posthus. Hon var änka sedan 1920 efter sågaren Noak Nilsson. Dit kom brevbäraren med posten till hela området och sen fick Rackstadborna komma och hämta. Åtminstone fram till 1947 när Maja dog, 94 år gammal. Det minns Ove att Våge Albråten berättat i ett radioprogram. Ove minns att brevbäraren Erik Karlssson cyklade från Gunnarskog med posten. Och var vänlig nog att ta med Martin Flodéns mjölkkanna från Nolby när han levererade post till honom. Mjölk hämtade Ove och Majvor på Nolby. Janne och Aina hade det då. Det kom folk från Trolldalen och Lilldalen förbi och gick en gångstig vid Mellstugan.

Johannes Olofsson hade köpt Nygård av Anders i Öststuga (Andersson) som kom hem från Amerika. Fast sen övertog han Öststuga. Sonen Ragnar födde upp grisar på Nygård. När det var dags för slakt och Ragnar ringt på transportören kontaktade han Ove som var med motade in grisarna.

Nu har Ove bott 88 år i Holm/Rackstad. Många rackstadbor har han mött. Kalle Nyström på Hagen var en påve, säger Ove. Han var stor och mäktig. Hans hustru Märta bodde på slutet på ett hem i Arvika, men hon var inte mer vilsen än att hon kunde ta sig till busstation, Hon skulle hem till Rackstad.

Rackenromantik 1902

Författaren och journalisten E Walter Hülphers inspirerades av sina år i Rackstadskogarna till denna text som publicerades i Svenska Dagbladet 17 augusti 1902 och under den kommande veckan i Ny Tid, Wermlands Allehanda och Arvika Tidning

Den som vill läsa hela hans text finner den här: https://tidningar.kb.se/zh9d6tt93ktcdfg/part/1/page/5?q=orrviksbr%C3%A5ten

Hülphers föddes 1871 i Styrnäs i Västernorrland och dog 1957 i Hagfors.

… i fyra år bosatt ensam i värmlandsskogen. Där fick han kontakt med Rackengruppen och tillsammans med konstnären Bror Lindh levde han en asketisk tillvaro på svamp och gröt. Båda hade blivit försmådda av sina käraste.( …) Vid Racken träffade han Flora Oktavia Grey, som han gifte sig med. Hon var yngsta dotter till en engelsk sjöofficer Alan Hopwood Grey (sågverksägare på Sågudden) . De fick döttrarna Phoebe, Susanne och Ulla. (ur Wikipedia)

Hülphers besökte 1902 Fjaestads på Kampudden: http://historiebloggen.rackstadkvarnforening.se/wp/2017/12/13/pa-besok-hos-fjaestads-1902/

Fem år som hushållerska på Sandstaberg

Sandstaberg i Stålsberga har en spännande 1900-talshistoria. Byggt 1908 och av- och till bostad för Bror Sahlström, med kopplingar till det konstnärliga klustret i trakten. Ytterligare några ägarbyten skedde innan Freda Curwee Simpson blev ägare fram till 1925. Den femåriga ”engelska epoken” innehöll bl a fester, varav en maskerad skildrats på annan plats: http://historiebloggen.rackstadkvarnforening.se/wp/2020/02/21/maskeraden-pa-sandstaberg/

Signe Ståhl berättar i en inspelning från 1980 som hennes barnbarn Christina Ekelund gjorde om hur det var att arbeta som hushållerska på Sandstaberg under denna ”engelska” epok.

Signe som var född 1898 hade dessförinnan erfarenhet av pigtjänst, som 15-åring började hon hos telegrafkommissarie Wulf (Inga positiva erfarenheter: undernärd och frusen), därefter hos ingenjör Lundquist i tre år och hos skolläraren i Skönnerud. Där skulle hon både hushålla och städa skolan. Och varje morgon tända i alla kaminerna.  Därefter från 1921 på Sandstaberg .

Signe Ståhl

”När jag blev kallad till Sandstaberg blev det helt annorlunda. Skolläraren sa att jag skulle få samma lön som jag blev erbjuden på Sandstaberg. Men det var ju stor skillnad på arbete. Fast på Sandstaberg kunde det vara 8-9 gäster. Från England. Det var grevar, baroner och en friherre. Det var Sveriges noblesse.. T ex greve Stellan Mörner – omskriven artist  – var där mycket. Likaså herrarna Göthe.  Dom var grevar födda av Geijersläkten. Den ene hette Sven.
Från England var det två damer av börd. Freda Simpson och Ruth Gilmore (rätt stavat?) Dom hade kommit till Stockholm på rekommendation av kronprinsessan Margareta (död 1920) Anna Behle* skulle framträda med plastisk gymnastik. I Sverige fanns inga sådana lärare.
Toija Öster (död 1921-05-07) köpte Sandstaberg för att ha som sommarvistelse, men det var ju vinterbonat så dom kunde vara där på vintern också. Dom bjöd ju dit många gäster, så jag bodde hos Hilma och Johan på Hagen i närheten. Alla sängarna på Sandstaberg var upptagna, men jag var där och lagade mat. På vintern var jag med dem i Stockholm. När det blev vår flyttade vi till Sandstaberg.

Sandstaberg 1922. Foto beställt av Freda Simpson. Foto Gunnar Ödvall. Från Arvika kommuns bildarkiv.

Jag brevväxlade med engelskorna flera år efteråt. Miss Gilmore hade  haft lektioner med mig på kvällarna. Jag fick laga mat på svenskt vis. Vitt kött, fågel, kalvkött och fisk. En av männen hade hjärtfel. Jag fick inte krydda för starkt. Han frågade också om det fanns någon bra hjärtläkare. Jag rekommenderade doktor Labatt på Sanatoriet. Men hans hjärta krånglade aldrig på de tre månaderna han var på Sandstaberg. ”Mitt hjärta har varit så bra så om det börjar krångla då kommer jag tillbaka till Signe på Sandstaberg!” Dom kallade mig alltid ”Skatten i köket”. Jag trivdes. Dom var tacksamma. Det hände att dom hjälpte med att torka disken.
Dom hade med servis från England. Äkta silver och äkta indiskt porslin. Sven Göthe** målade på tallrikar, en grå blomma med ett band där det stod Sandstaberg och hans initialer. Han målade på sidentapeter. Han hade beställningar till salonger på slott. När dom flyttade tillbaka till England så skulle jag packa in porslinet och bad Riborg Böving som umgicks med dem att hjälpa mig. Allt höll!
Mor till Freda och Ruth skickade en fin kostym till Sune när han var född. Och dom var och hälsade på.

1925 sålde dom till Maja Nilsson som hade servering vid Busscentralen och öppnade servering också på Sandstaberg. Maja sålde till Hellquist – som hade tre biografer i Arvika och två i Sunne. Han hade tänkt öppna badrestaurang, men kommunen sa nej. Det skulle förorena sjön. Men dom gjorde fint för egen del. Det kallades Lilla Rottneros och hade vattenbassäng. Han hade en stor amerikanare. När han dog 1974 bodde fru Hellquist kvar”

1943 hade Paul Ståhls far, Stålsbergas siste indelte soldat Olenius Stål, dött och efterlämnat sitt friköpta soldatställe Ängåsen i Stålsberga. Dit flyttade Ståls från Rackstad.

Signe (1898 -1987) och Paul Ståhl (1898 -1972)

* Introducerade den plastiska dansen och rytmiska gymnastiken i Sverige tillsammans med värmlandsfödda Louise Wikström. 1906 hade Anna Behle sett Isadora Duncan i Stockholm och bytte bana från sångerska till dansare inspirerad av det mötet och blev elev till henne i Berlin. Efter Berlin åkte Anna till Genève där Emile Jacques-Dalcroze hade sitt institut för rytmisk gymnastik. (källa: www.annabehle.se) ”…danskonstnärinnan Anna Behle hade en tid egen villa vid Racken” (Källa: Helge Kjellin, Värmländsk konst och värmländska konstnärer i boken Värmland…1946)

Aftonbladet 1919-05-13

**Troligen Bror Geijer-Göthe 1892-1949 ” Han kopierade de målade sidentygerna på Gripsholm och på lustslottet Kina varav en av dessa kopior sattes upp som ett väggfält på Ulriksdal då det inreddes för kronprins Gustaf Adolf.”
Brodern Sven Georg Adrian Göthe (1896 -1942) var pianist

Sandstaberg 1922. Foto beställt av Freda Simpson. Foto Gunnar Ödvall. Från Arvika kommuns bildarkiv.
Sandstaberg 1922. Interiör. Foto beställt av Freda Simpson. Foto Gunnar Ödvall. Från Arvika kommuns bildarkiv.

SigneTest qr

Herman Ludvig Indebetou

1861 köpte Herman Ludvig Indebetou Segerfors bruk av konkursmassan efter adelsmannen, Carl Bernhard Hegardt för 75.000 kronor och ägde bruket till 1879.

Han hade 1855 startat en cigarrfabrik i Nyköping “Rörelsen var av ringa omfattning och ägde bestånd endast i ett par år.” Inte heller Segerfors bruk blev någon framgång. Men han blev kvar i trakten och flyttade till Kyrkbyn 1886 och två år senare till Arvika. Han dog 1914 98 år gammal!

“Herman Ludvig Indebetou född 1816 på Forsa och yngsta (och 12:e) barnet, död 30 mars 1914. Han blev handelskontorist hos firman Söderberg och Arosenius i Norrköping 1832, klädesfabrikant därstädes 1843, föreståndare för Littois klädesfabrik vid Åbo i Finland 1844, klädes och korderifabrikör i Nyköping 1849, brukspatron på Segerfors 1861. Han gifte sig i Åbo 1850 med Zelma Josefina Kingelin född i Åbo 1829 och dotter till kommersrådet Abraham Kingelin. Han var den sista brukspatronen på Segerfors. Under hans tid blev rörelsen nedlagd. Han bosatte sig sedermera i Arvika.” (Källa: Geneanet, Karl-Bertil Arosenius)

Hermans och Selmas barn:
Fritz född och död på Segerfors (1862 -1883)
Rickard (1855 i Nyköping – död 1934 i Ytterlännäs)
Andrea (f. 1853 i Nyköping. Död i Sthlm 1906)
Edith Lovisa (f. 1852 – 1860 i Nyköping)
Alida f. 1865 på Segerfors, bosatt på Lugnet tillsammans med Stina von Hofsten från 1919. Alida dog 4 april 1931, Stina 16 juli 1931.
Johanna (Nanna) f 1851 i Nyköping – död 1931 i Arvika) Gift med Olof Gustaf Norbäck

Nanna Norbäck, född Indebetou 6 mars 1851, med döttrarna Anna, Nanna och Karin
(Arvika kommuns bildarkiv))
(Foto Sörmlands läns museum)

Herman med sin finska fru Selma, samt barn och barnbarn. Bilden tagen 1888. (Tack Björn Lindeberg för text och foto)
Herman Indebetou poserar som spiksmed? (Tack Björn Lindeberg för foto)
Arvika Nyheter 1902.

Tre av Hermans och Selmas barn: Andrea (1853 – 1906), Alida (1865 -1931) och Richard (1855 – 1934). (Tack Björn Lindeberg för text och foto)

På bilden från ca 1908 ses ”Lugnet” vid Racken, med Stina von Hofsten i hatt. De övriga två är: Alida Indebetou (min pappas morfars kusin), samt sannolikt pigan Hilda Andersdotter. (Tack Björn Lindeberg för text och foto)

* Leif Höök skrev på Facebooksidan Det gamla Arvika om Silvénsvillans historia 17 sept 2023 bl a:
“…köptes fastigheten 1906 av väninnorna Frk Alida Indebetou och Frk Stina von Hofsten som flyttade in med pigan Hilda Andersdotter fr Stavnäs. Alida arbetade med ekonomi på Arvika Ullspinneri medan Stina med adlig bakgrund var teckningslärare på Arvika Flickskola. De hade valt bort familjebildande och valde istället att på fritiden arbeta i idéella föreningar för att förbättra villkoren för Arvikas kvinnor och barn. 1907 köpte de en tomt vid Racken, byggde litet hus vid Lugnet, Racken inte långt från Segerfors Herrgård där Alida växt upp som bruksägardotter. Men med Möbelfabrik, metallfabrik och även Centralskolan 1912 som närmaste grannar låter väninnorna bygga till sommarhuset vid Racken 1914 och flyttar dit för gott 1919 efter ha sålt villan”

Test qr

Prästdottern från Gunnarskog som slutade som fattighjon i Rackstad

1884 dog Hedvig Elisabet Westerlund, 90 år gammal möjligen på det torp som Magnus Johansson beskriver i sin uppsats om gården Hagen:

” De två byggnader som låg söder om Hagen, drygt 350 meter in på Hurrastigen fanns endast på 1800-talet. Där bodde en kvinna som hette Hedda. Hennes man kallades följaktligen för Hedden och sålunda hette torpet Heddelöcka. Strax öster om Heddelöcka låg då (och gör så än) den aldrig sinande Heddekällan. Torpet stod på ofri grund, men något arrende betalades aldrig, eftersom de inte odlade någon nämnvärd jordbit utan levde på hantverk och att utföra småarbeten.” (http://historiebloggen.rackstadkvarnforening.se/wp/2014/04/29/hagen-en-gard-i-rackstad/)

Hedda överlevde både sin man Nils Persson (1793 – 1863) och sin dotter Cajsa Nilsdotter (1821 – 1878). Hedvig och Nils hade gift sig 3 april 1820. Hedda hade flyttat till Rackstad från Älgå 1820. De nygifta verkar först ha bott i Nils föräldrahem Nybyggerud under Rackstad (på nuvarande Marbråtens plats). Troligen föddes dottern Cajsa där i januari 1821. Enligt Torpinventeringen var Nils Persson snickare och tillverkade bl a klockfodral till golvur. Nils tre år yngre bror Olof Persson Rak blev fältjägare född 1796.

Golvur från Fryksdalen

Nils hade tjänat som dräng under 1810-talet, i Holm och i Rackstad.  Heddas syster Britta Maria flyttade till Arvika köping efter att ha gift sig med kopparslagaren Olof Qvarnström i Karlstad och fött sonen Viktor Leopold 1825 där. 1830 återfinns Nils far Per Nilsson (1754 -1842) under rubriken ”Gårdens fattiga” och har lämnat Nybyggerud, medan Nils med familj etablerat sig på torpet Källebråten. Det som till slut fick namnet Heddetorpet i folkmun i Rackstad. Torpet fanns på mark som efter Laga skiftet på 1840-talet ägdes av Hagen och byggdes rimligen av den snickarkunnige Nils. Husgrunden är borta liksom spåren av uthus, men man kan gissa att torpet inte var stort – kanske 15  kvm?

Torpet Källebråten med lagård/ fähus vid Hurravägen. Efter Laga skiftet 1845 hörde torpet till Hagens mark
Ungefär här låg Källebråten/Heddatorpet – överst i backen. Häradsekonomiska kartan 1883-95

 I husförhörslängden 1831-36 anges Nils som ofärdig och Hedvig som sjuklig. I nästa husförhörslängd 1836 -41 är Hedvig fortsatt sjuklig och Nils befriad från skatt och ofärdig, Dottern Cajsa gjorde tjänst som piga i Rackstad under 1840-talet, men flyttade hem igen och bodde i huvudsak kvar på Källebråten, ogift, till sin död 1878.

Även i ett litet torp rymdes uppenbarligen inhysta. När Segerfors bruk etablerades 1839 kom det rimligen folk till Rackstad som behövde nånstans att bo. Kanske var Nils Olsson med hustru och tre barn nyinflyttade som kom att bo på Källebråten som inhyses. Vid det laget hade Hedvigs och Nils dotter börjat pröva på att arbeta som piga. Kanske lämnade Nils Olsson hustrun i torpet. Han hade nämligen 1842 fått arbetsattest för att arbeta i Norge. De tre barnen blev snart ett enda, Åttaåriga dottern Stina dog och sonen Magnus drunknade i Racken 11 år gammal. 1849 bodde Nils och hans hustru Malin utan barn som inhysta i Källebråten. 1860 är deras sista år i torpet. Nils hade dött och Malin lever vidare en kort tid i Perserud som rotehjon.

Från 1863 återfinns hammarsmeden Lars Asmund med stor familj som inhyses på Källebråten. 1870 hade Lars Asmund med familj flyttat från Rackstad. I husförhörslängden 1867-71 är Hedvig både fattighjon och inhyses. Och tillsammans med dottern ”utfattiga”. På något sätt verkar Hedda klarat sig igenom missväxtåren 1867-69. T ex fick hon och hennes dotter 1873 extra fattigunderstöd i form av 3 (kubik)fot råg (ca 85 liter), 6 fot havre (ca 170 liter) och 5 riksdaler av församlingen. I 1872-77 års husförhörslängd har Hedda samma status, men det anges att både dotter och mor kan läsa innantill ”försvarligt”. 1878 dog Cajsa och nu var Hedda ett ensamt fattighjon som levde vidare ytterligare sex år. Det var svårt att överleva på Källebråten. Hon fick nog ofta bo inhyses på andra gårdar och t o m varit av socknen placerad som fattighjon i Östra Sund en period. 5 september 1884 dör Hedda av ”ålderdom” efter 64 år i Rackstad.
I många år levde hennes namn vidare i Heddetorpet, Heddekällan och Heddeberget.

Vem var då Hedda Westerlund och hur hamnade hon i Rackstad ?

Hedvig Elisabet föddes 6 april 1794 liksom sin tvillingsyster som hette Britta Maria, som fick överta sin döda systers (1789 -1790) namn. Året innan Hedvig föddes dog en syster till henne. Hedvig fick då överta hennes namn. Hedvig föddes i Backa Gunnarskog. Hennes far vice pastor Anders Westerlund (f. 1754) kom från Karlstad. Han hade blivit prästvigd 1781 efter studier i Lund. Hedvigs mor Anna Greta Bauvin var född i Sthlm 1757. Hedvigs morfar var sjökapten. Hedvigs mormor växte upp hos sjökaptenen Bengt Askbom, en framgångsrik man som kom att äga tre handelsfartyg – längsta resan gick till Kanton. Och hans hustru Anna Elisabet Krafft var syster till målaren Per Krafft d ä.*

 Hedvig växte upp i en stor barnaskara, men få överlevde: Daniel Anders f 1785 (med okänt dödsår, som var den ende som fick gå i skola – i Karlstad), Bengt Johan 1787 – 1788, Hedvig Elisabet 1788-1793, Britta Maria 1789 -1790, Bengt 1792 -1793, Hedvig Elisabet 1794 – 1884, Britta Maria 1794 – 1842, Erland 1797 – 1799, samt ett barn till som dog ”strax”.

Heddas far Anders Westerlund blev änkling 1803. Det gick utför med honom. Han hade stora problem med alkoholen. Samma år var han instämd till Domkapitlet i Karlstad för att ha varit berusad vid flera tillfällen. Exempelvis den 27 februari 1803 kunde han när han väl var på predikstolen ”icke åstadkomma någon predikan utan slutade strax, sedan han mycket oredigt läst en bön och talat några ord”. Man tyckte synd om honom och hans tre barn – en son och två döttrar. ” tvenne flickor äro små och utom det lilla understöd, de av hans lön undfått, i timlig måtto, alldeles råd- och hjälplösa” Han kallades till Domkapitlet flera gånger. Och församlingen ville inte ha honom som Fjärdedagspräst** i Gunnarskog! Men hade ändå tålamod med honom. Kanske att han skulle bli bättre, men till slut kom man fram till att det bästa vore att han bytte församling till Älgå, vilket skedde 1808. Han hade året innan flyttat till Älgå via Brunskog med sina två döttrar. Men redan på juldagen samma år uppträdde han berusad i kyrkan och blev ett fall för Häradsrätten.

Vid sin död 1811 efterlämnade han sina två döttrar Hedda och Britta Maria, 17 år gamla. Hedda flyttade till Grindsbol och Britta-Maria till Görsbyn 1812. 1813 flyttade Hedda till Görsbyn och Britta Maria till Karlstad – faderns födelseort. 1814 fick Hedda en oäkta son, Jan Gustaf, och hon kom följaktligen att antecknas som ”Löskeqvinna” i husförhörslängden. Som fader anges drängen Anders Andersson på Grindsbol. Mor och son flyttar till Strand i Älgå 1815. Sonen får senare efternamnet Andersson. Hedda flyttar 1816 med sonen till Glava och återvänder 1817 till Älgå. 7 december 1819 dör Jan Gustaf i rödsot, sex år gammal. 1820 flyttar hon till Rackstad och gifter sig med Nils Persson.

* En av 1700-talets mest kända svenska porträttmålare. T ex för porträttet av C M Bellman

Carl Michael Bellman. Målad av Per Krafft d ä 1779. (Wikimedia)

** Förr i västra Värmland benämning på prästman som i sådana fall där en kyrkoherde hade fyra församlingar tillsattes jämte de tvenne komministrarna för att uppehålla gudstjänsten i den kyrka som eljest i tur o. ordning var fjärde söndag skulle ha mässfall.

Källor:

Gamla torp och gårdar i Holm, Rackstad och Stålsberga. Resultat av en torpinventering. Sammanställd av Nils Damberg 2 uppl. 2005. Utgiven av Rackstad hembygdsförening

Edestam, Anders,  Karlstads stifts herdaminne del 3. 1968.  Utgiven av Stiftshistoriska sällskapet, Karlstad

Arvika västra landsförsamlings och Älgå kyrkoarkiv på nätet

Texten något uppdaterad 9 feb 2024

Arne körde sädessäckar från Ingersbyn till Segerfors kvarn

1952 körde Arne Andersson, ”Arne på Kuul”, (Kullen) från Ingersbyn med sin första omgång säckar med säd till Segerfors kvarn i Rackstad. Då var han 14 år. Vid det laget var det den närmaste kvarnen för bönderna i södra Gunnarskog. Arne körde med häst och vagn under 1950-talet och anlände till kvarnen över bron vid kvarndammen. Han brukade ha samlat ihop 5-6 säckar från bönderna i Ingersbyn. 
Det gällde att det inte regnade på resan. Mjölnaren Bertil Embretsen ville inte ha fuktig säd. Det var på vinterhalvåret han körde dit. Man bokade tid så att en besökare kanske kom kl 8 och nästa kanske kl 11.
– Det var ordning och reda på Bertil. Vi blev med tiden goda vänner, säger Arne.

Och dom möttes många år i kvarnen. Arne kom att köra till Segerfors en bit in på 70-talet, fast vid det laget var det med traktor och då gick det inte att köra med den över den gamla bron vid dammen längre. Den tiden var förbi när han kom med häst och vagn och ställde in hästen i kvarnstallet.

Bertil Embretsen i Arvika Tidning 1963

Det blev mest kornmjöl och gröpe (foder) av säden. Men också vete. Skulle mjölet siktas tog det litet längre tid. Arne konstaterade att det blev finare mjöl när Bertil malde. Han lät kvarnen hålla på litet längre än en del andra kvarnar. 

Hammarkvarn och stenkvarn. Foto: Lars Lindström 1992

Medan säden maldes fanns det utrymme för att prata och umgås.
Om man inte skulle vakta havren som rostades i rian. Man tog då med egen ved och fick hålla koll på rostningen. Det fick inte bli för varmt. Skalen skulle bli lätt bruna, men inte kärnan som skulle malas och bli skrädmjöl

(samtal med Arne i augusti 2023)

Kajsas udde i Racken

Kajsas udde till höger med liten ö

Från kajsas udde
Ser jag solen sjunka
Den tänker gömma sig
Bak liten ö

Alf Hambe har gjort Kajsas udde berömd. Men vem var Kajsa?

Kajsa hette egentligen Karin. Var född 1902 i Stockholm – Hedvig Eleonoras församling. 1903 flyttade hennes far Fritz Lindström och mor Anna Wretman till Arvika. Familjen bodde på flera adresser runt Racken innan man 1909 flyttade till Rackstad och gården Gammelhaget. Huset hade tidigare varit skolhus i Ålgården och flyttades och byggdes upp i Rackstad. På spekulation tror Leffi Lindström, barnbarn till Fritz. Huset försågs med ateljéfönster på övervåningen. Där hade Fritz svåger Björn Ahlgrensson dessförinnan bott en kortare tid, men snart insett att han inte klarade av det ekonomiskt. 1909 dog Karins (Kajsas) mor och Fritz kom sen att gifta om sig med en syster till Maja Fjaestad. 1910 köper Fritz Lindström tomten av CG och Rickard Fagerlind och Johannes Olsson.

.Vad hände sen med Kajsa? Hon hade besvär med sina lungor och flyttade till Schweiz. Gifte sig med en schweizisk läkare och blev Kajsa Deppler. 1950 köpte för hon för 800 kr av Ragnar Johansson (far till den Johannes som sålt Gammelhaget till Fritz) den mark ytterst på Mulnäsudden* som blev Kajsas udde. Troligen för att ha en nostalgisk länk till barndomen i Rackstad, tror Leffi. Något bygglov fick hon aldrig. Kanske sökte hon heller aldrig. Under somrarna kunde det hända att Kajsa med familj kom i sin Citroën till Rackstad, minns han. Nuvarande ägare till udden är Kajsas barnbarn. Både Kajsa och hennes dotter – Leffis kusin –  är döda.

Hur upptäckte Alf Hambe Kajsas udde? Han lärde känna ett göteborgspar, Kjell och Birgitta Olsson, liksom han lärare. Kjell och Birgitta hyrde av Våge och Evy Albråten på sommaren.  Alf Hambe kom under 60-talet och en bit in på 70-talet att hälsa på dem – särskilt vid kräftfisket på Albråten.

När kom visan till?

 I Lena Sewalls bok En bit Racken berättar Våges son Per Albråten:
Det var den nionde augusti ett par dagar efter det årliga kräftfisket och Alf Hambe hade varit försvunnen hela dagen. Han dök emellertid upp under eftermiddagen
”Jag har varit längst ut på udden. Det var en fantastisk dag därute! Och jag har gjort en visa. Vill ni höra?” Varpå han sjöng Kajsas udde med punktvis stöd av gitarren och med många stopp och utläggningar.
Fast han kan inte ha sett solen gått ner bak liten ö den eftermiddagen, konstaterade Per.

* ” Jag har alltid tyckt att de ”gamle” sa Murnäsôdden men i en sammanställning av gamla Rackstadsnamn av kloka människor är det skrivet ”Mulnäsôdden”!?!? Finns nog ingen som vet det ursprungliga längre.” Hans Ferner

Från Kajsas udde ser jag solen sjunka,
den tänker gömma sig bak liten ö.
Och stilla sitter jag, små böljor klunka,
jag metar visor, jag, i liten sjö.
Men det är svårt att dikta, vinden stör mig,
den puffar fram små moln som sakta för mig
Här är det sommarkväll och ingen stör mig.
för kvällen gör så vackra visor själv!
Från Kajsas udde ser jag vattnet skratta
och skogen dansa runt i rosenkrans.
Och själv jag skrattar när jag börjar fatta
att jag är med ikväll i Världens dans.
Men mot ett papper lutar jag min penna.
Det här är viktigt, ja, jag vill bekänna att jag . . .
. . . -Ack, nej, mitt papper vill jag bränna!
Nu sätter solen eld på liten ö.
På Kajsas udde sitter jag och tänker:
med liten ö jag far väl bort en gång.
Och vackra visor liksom bubblor blänker.
Jag stoppar ner min penna och min sång.
Och det är mycket skönt att inget gitta,
om man är fågel eller fisk kan kvitta.
Här är så skönt att bara stilla sitta
när kvällen gör så vackra visor själv.

Ajna berättar

Ajnas dotter Rita Hillring hittade efter sin mammas död nedskrivna minnesbilder – bl a från Rackstad. 2016 publicerade Rackstadhistoriskt en intervju som Rita gjort med sin mamma och skickade med bilder ur familjens fotoalbum. Här finns den tidigare artikeln med en rad bilder: http://historiebloggen.rackstadkvarnforening.se/wp/2016/04/26/ajna-i-korset/


Flickorna i Rackstad

Ajnas berättelse
Jag föddes 15 mars 1930. Hemma i en kammare. Systern Anna, som var 12 år då, berättade att det var en fin vårdag. Mamma Emmas värkar började och pappa Martin fick ta hästen och åka och hämta barnmorskan. De hade ingen telefon på den här tiden. Jag föddes 6 veckor för tidigt och vägde ca 2 kg. Dagen efter svällde mammas mage upp. Anna får springa till granne som har telefon och ringa efter ambulans. Det blev stor uppståndelse i byn för att ambulansen kom. Det var inte vanligt med bilar då. Mamma och jag fick åka in till Arvika lasarett. Barnmorskan hade inte kollat att hela efterbörden hade kommit ut. Mamma blev öppnad och 3,5 liter blod fanns i livmodern. Hon höll på att dö. Vi var kvar på lasarettet i en månad och jag fick ligga i en liten säng med varma glasbuteljer omkring sig. Det fanns inga elektriska kuvöser på den tiden. Anna och pappa brukade gå från Rackstad till lasarettet för att hälsa på. Det var ofta soligt och fint väder och fåglarna sjöng. Jag har 6
syskon, Sven Karlsson f 1912, Anna Jansson f 1918, Karl-Erik Karlsson f 1920, Gunnar Karlsson f 1923. Ragnhild Elvira, som föddes 1915 med en fistel i ryggen( ryggmärgsbråck?) vattenskalle och låg till sängs. Hon dog 3 år gammal förmodligen i hjärnhinneinflammation. Var alltid glad och sjöng mycket. Hon kunde läsa i bibeln. Svea som dog några månader gammal 1922.

Uppväxtmiljö, ålder 5-8 år
Jag växte upp i en bra miljö. Vi odlade grönsaker som vi hade i en jordkällare hela vintern.
Min pappa Martin var byggnadsarbetare, snickare. Han var född på östra sidan Racken i Vålänga. Han hade flera syskon Edvin, Karl, Charlotta. Farfar hette Karl Olsson och var resehandlare (gårdfarihandlare). Jag vet inte om det stämmer men i kyrkböckerna står det att Karl Olssons pappa var statardräng. Han gifte sig med Stina Jonasdotter som hade en oäkta dotter, Emma.
Martin var duktig snickare och byggde huset i Holm. När det stora huset byggdes gick Emma och bar cementsäckar från Arvika till Rackstad. Hon var då gravid. Emma var en stark kvinna. På äldre dar köpte Martin vindfälld skog. När det var storm så blåste träden ner och det tog han vara på. Sågade ner träden och delade dem i bitar som lades på vagnen. Han hade med sig extra arbetare och hästen. En ardenner som hette Putte. Timret kördes till virkesbilen. Det såldes till små sågverk på landet.

Det var krig 1939-1945.
Mamma köpte 5 grisar som fick kultingar. Det var min uppgift att koka potatis till dom i en stor tvättgryta som stod utanför ladugården. Man mosade den kokta potatisen mellan fingrarna och hade i havrekli. När jag gick hem från skolan så ropade jag över gärdet: Nu
kommer jag hem små grisar! Då sprang alla till hörnet och grymtade. Jag tyckte grisarna var som små hundar. När de blev slaktfärdiga kom grisbilen och hämtade dem till slakt. Då var jag så ledsen så jag gick in och grät. Jag tycker grisar är så gulliga.
Pappa gjorde en vagn med 4 hjul och min uppgift var att dra in ved när den var slut i gången. (en kallhall innan dörren in till köket). Det skulle jag hålla reda på att det inte tog slut.

Kriget började 1939 och då var jag 9 år. Det var mycket militärer i bygden. Mamma som födde upp grisar fick mat från militärförläggningen. Hon blev ju bekant med dom eftersom hon hade lanthandel och de handlade där. Pappa gjorde en vagn med två tunnor på som jag gick dit och hämtade mat varannan dag till grisarna. Vi hade en källaringång från utsidan med en trapp ner. Där satte pappa upp en gammal dörr rakt över så det blev som en disk. Då sålde jag dricka där. Det kom många militärer i flockar och köpte. Då var de sugna. De flesta, 50-100 st bodde på en stor bondgård, i ladan.
Ibland försökte någon bråka i affären men då kastade Emma ut dem.

Vardagssysslor
Väckarklocka hade vi ingen för min mor var morgonpigg. Hon gick upp 4-5 på morgonen och satte en degs. Hon sålde bröd i butiken som öppnade kl 09.00.De visste detta i bygden så när affären öppnade så kom bönderna och köpte färskt bröd. Då hade de varit i ladugården och mjölkat och mockat.
Ibland bytte de bröd mot medhavd mjölk. Det var inte så gott om kontanter. Hon bakade stora runda matbröd som hon delade i 4 delar, bredde på mycket smör och doppade dom i riven mesost (Klengås). Sådana var populära. Då åkte de hem och åt färskt bröd till 11-kaffet. Jag åt alltid färskt bröd innan jag gick till skolan. Efter skolan brukade jag ta hand om disken. Vi diskade för hand, hade två baljor, en att diska i och en för att skölja i. Ibland skulle golven torkas. Dammsugare fanns inte. Man sopade först och sedan torkade efter med en trasa. Vi städade i slutet av veckan. Damma gjorde man inte så ofta för man hade inte så många prylar. På vintern var det så kallt i köket på morgonen så vattnet hade frusit i vattenhinken. Jag hjälpte till i affären med att packa upp varor, köra ut varor
och räkna kassan på kvällen.
Vi hade vedspis och runt den låg alltid 4-5 mesostar för att torka. Sedan revs dessa på rivjärn. Jag brukade dricka chokladmjölk och klengås innan jag gick till skolan. I skolan var det ingen mat så då fick jag gå hem och äta lunch.

Skolan
Jag gick i en skola som inte låg långt från mitt hem. Vi var flera klasser i ett rum, 1-3:an och 4-5 :an i ett annat. Jag brukade vänta på min bästa kamrat Clara som bodde på Mon. Hon hämtade mig så gick vi tillsammans. Hon hade smörgås utan pålägg och en flaska mjölk med sig till lunch. Själv gick jag hem och åt eftersom jag bodde så nära. Jag hade dålig matlust så då följde Clara med hem och så fick hon äta upp min mat. Då trodde mamma att jag ätit. Jag fick fiskleverolja för att jag åt så dåligt men jag gick bakom knuten och spottade ut det.
I skolan började vi dagen med en psalm och vi sjöng tillsammans en sång. Lärarinnan spelade på orgeln, då stod vi upp vid bänken. Det skulle vara tyst i klassen och vi fick hjälpa varandra för lärarinnan hade elever som var sämre så hon måste hjälpa dem. När det var rast så var vi på skolgården som var grusad. Där hoppade vi hage och spelade boll mot väggen till ett uthus. I uthuset fanns dass, 3-4 st i rad. Ibland i den korridoren så var det nån som sjöng och då dansade 5-6:an där. Lärarinnan bodde i en lägenhet ovanför skolan. På rasten gick hon upp dit och kanske kokade kaffe.
När rasten var slut ringde hon i en klocka. Då skulle vi ställa oss i ett led vid trappan. Vi lärde oss psalmer, kristendom, att läsa och räkna. Multiplikationstabellen skulle vi kunna utantill. Vi brukade gå och bada i dammen vid sågen ibland på sommaren.

Transporter
Det fanns inte så mycket bilar när jag växte upp. Vi cyklade , åkte buss och tåg. Ibland fanns inga pengar till biljetter då fick man gå. Bilarna började komma på 50- talet. Det var ont om pengar. De som hade jobb på fabrikerna fick 40- 60 kr i veckan.

Dansa
Det var på dasset i Rackstad skola som jag lärde mig dansa. Det var som en korridor. Där stod en och sjöng och vi dansade två och två foxtrot och vals. Sedan hade militärerna dans varje lördag och onsdag i ett folkets hus i min hemtrakt. Dit gick vi flickor ,vi var 4-5 stycken och vi blev ju bekanta med militärerna. Särskilt jag som stod i affären. De hade orkester med sig och folk kom från stan för att dansa. Jag minns att Harry Brandelius och Snoddas var där.

Midsommarfest
Mamma och jag var i missionshuset i Stålberga på midsommarafton. Först gick jag och plockade prästkragar, smörblommor och andra blommor. När vi kom dit så band vi kransar. Vi tog tunna björkkvistar till botten och sedan hade vi ståltråd och tång. Vi gjorde små buketter som vi band fast på björkriskransen. Sedan restes stången av några vuxna. Dansen bestod av ringlekar som små grodorna m.m. Efter dansen fick vi hemkokt saft och goda kakor, bullar och vi satt i små grupper och pratade. Efter det var det gudstjänst. Då brukade vi få en påse med knäck med mandel i av pastorn. Sedan gick vi hem och mamma höll mig i handen. Det var en bit att gå.


Konstnärerna Fjaestad vid Racken.
Jag fick cykla dit med varor från affären ibland. Det tyckte jag var roligt. Jag fick titta på när Gustav och Maja målade och de lärde mig en del om färger. Det fanns en elev som gick hos Maja som lärling. Hon hette Anna Persman. Ibland när jag varit där en stund så sa Gustav till mig, – Nu får fröken Ajna åka hem för nu ska Gustav bada. Han badade alltid näck i Racken.
Jag hade också gärna börjat på med måleri om jag fått för mina föräldrar. Men det var inget jobb tyckte de. Ibland kom konstnärerna till affären och de hade ont om pengar. Då fick de köpa grodd potatis billigt och ibland så skickade Emma med lite extra bröd.

Kriget i Europa 1939
Så bröt kriget ut 1939 och alla var rädda för Hiltler. Han hade sån makt. Nu efteråt när jag sett koncentrationsläger på TV så undrar man om han var normal. Det var hemska grejer särskilt för judarna.
Tyskarna gick in i Norge i början på 40- talet. Då blev det oroligt Sverige också. Kommer han hit, frågade vi oss. Det blev hemligt omkring tyskarna och Hitler för han hade folk som rapporterade runt omkring oss. “En svensk tiger”. Hade han kommit i i Sverige kunde han tagit oss först eftersom vi fanns så nära norska gränsen. Dom kallades nazister.
Svenska soldater kom i stora följden med hästar och tanks. De bodde i någon lada hos bönderna. Jag minns att det var väldigt blött,vägarna var inte som idag. Det var grusvägar som tanks och hästar hade kört och trampat upp så det var som en stor leråker.
Min mamma hade får och hon spann garn och stickade strumpor. Hon satt alltid vid vedspisen och stack. Pappa gjorde ett ben med fot av masonit. På den trädde hon sockan och pressade med strykjärn. Det blev så fint. Så när militären kom så var de så blöta i stövlarna så vattnet kom upp mellan tårna. Då när de kom till oss så fick de ta av sig stövlarna , vända dem upp och ner, och hänga dem över en pinne. Så torkade de vid våran vedspis över natten. De fick strumpor av mamma att ha i stövlarna. De brukade fortsätta mot Norska gränsen sedan.

Ransoneringstider
Det infördes ransoneringskuponger på mat. Men det blev mer och mer ont om dem med tiden. Speciellt kaffekuponger. Jag fick klistra upp dessa på ett ark som skulle skickas till kristidsnämnden. Så när mamma beställde varor hos Thegerström Arvikagrossist då måste hon ha med dessa kuponger för att få ut varor. Det fanns surrogatkaffe. Man tog hela rågkorn och rostade i en stekpanna. Det fanns surrogatkaffe att köpa, Sicoria, som maldes med rågen. Det var inte gott. Vi hade en extra kokare som de tog vara på sumpen ifrån. Det fick koka LÄNGE sedan silade det ur och blandades med Sicoria.

Min mamma var sjuk i många år när jag var i tonåren så jag blev nog vuxen automatiskt. Hon blev sjuk 1944 och dog 1947. Affären stängdes när hon blev sjuk. Jag fick sköta hushållet för hon var sängliggande. Det var matlagning, städning och tvätt. Tvättade gjorde vi vid älven. Där fanns en stor gryta som det eldades i och en stor tunna med en ränna till så sköljningen gick automatiskt. Trasmattor skurade man för hand på en bänk med såpa. Sedan lades mattan i älven med en stor sten på så sköljde den sig själv för det var strömt i vattnet. Dagen före lades tvätten i blöt i blötläggningsmedel sedan skrubbade man tvätten och den kokades i lut. Matlagningen var mest riktigt kött, kokt eller stekt. Städningen var att sopa golvet och sedan skura. Då låg man på knä.

Hemmansägarna i 1700-talets Rackstad

Från slutet av 1500-talet kan man spåra tidiga rackstadbor. Se: http://historiebloggen.rackstadkvarnforening.se/wp/2015/01/26/hemmansagare-fran-1500-talet-till-1800-talet-i-rackstad-med-omnejd/

Men det är på 1700-talet som det uppstår en tydligare grupp hemmansägare. Bönder fick då makt och utrymme att expandera. Det börjar med att Bonde Olofsson och Erik Nilsson i slutet av 1600-talet kommer till Rackstad. Bonde född i Ingersbyn 1625 och Erik 1626 i Högvalta. Men Erik verkar ha tagit vägen över Slobyn innan han och familjen kom till Rackstad. Rackstad var ju ett frälsehemman, ägt av landshövding Harald Posse. Bonde och Erik blev åbor till Posse. Under 1700-talet verkar frälsehemmanet till övervägande del blivit skattehemman, dvs ägt av bönder.

Rackstad får en riksdagsman

Med tiden uppfyller Bonde och hans hustru Britta Persdotter Rackstad med nio Bondessöner och Bondesdöttrar födda under åren 1665 till 1688 – alla i Rackstad. Bonde dör själv1695, hans hustru tio år senare. Då har dottern Marit dött 1700 och Anders 1723, men de övriga barnen dog under 1730-talet. Fast få av dem i Rackstad; Olof och Jon flyttade till Stålsberga, Karin till Öjerud, Kerstin dog som fattig änka i Mötterud, Britta i Högerud(?)

Kvar i Rackstad blev Eric, Anders och Per. Anders dog 1723, 55 år gammal, Eric 1735. Per blev den mest framgångsrika. Utsågs till nämndeman i Jösse häradsrätt och valdes vid två riksdagar att representera häradet i Riksdagen som en del av bondeståndet. Om honom har prästen gjort några anteckningar:
d. 24 Martii dödde Nämndemannen Per Bondesson i Rackstad, föd ibidem af är[lig]e föräldrar Bonde Olsson och h[ustru]n Britta Persdotter, har för sin beskedelighet 2nne gånger blifwit wid Riksdagen til herredagsman brukad, har gement (allmänt) för sin redelighet warit afhållen. Begrofs af Pastore Lagerlöf uti Arfwika kyrka med likpredikan d. 3 Aprilis. Lefwat 60 åhr. (Ur dödsboken för Arvika socken)

Bondessons och Arnessons

Den andre inflyttaren, Erik Nilsson, dog 75 år gammal 1701. Änkan Abbeluna (Abbelo) Segerdotter dog 1707, 90 år gammal. Deras två söner Bengt Ersson (1670 – 1737) och Erik Ersson (1661 – 1755) är födda i Slobyn. Erik Ersson och Marit Jonsdotter (1677 – 1746) fick 1712 sonen Anders, som såsmåningom fick sönerna Jan f.1753 och Erik f. 1756.

Bengt Ersson blir 11 oktober 1717 far till Arne Bengtsson och sen fortlever en 200-åriga dynasti på Hagen som avslutades 1942. Se: http://historiebloggen.rackstadkvarnforening.se/wp/2014/04/29/hagen-en-gard-i-rackstad/

De första trettio åren på 1700-talet är det Bondeson och Ersson som återfinns i mantalsregistret över Rackstad. 1725 hade 28-årige Anders Andersson Rackberg blivit Rackstads, som det tycks, första indelta soldat. 1728 återfinns soldathustrun Sigrid i registret – men inte maken som var mantalsbefriad i sin egenskap av soldat.

Vid det här laget har fler människor tillkommit: barn och pigor och drängar. 1731 återfinns Arne Bengtsson i registret – 16 år gammal. 1735 har Bengt och Erik Erssons hushåll blivit större, tre barn vardera och tjänstefolk. Rackstad växer långsamt. Antalet hushåll är ännu få. 1706 har två hushåll blivit fem och det är först från mitten av 1700-talet som det ökar något, som mest tio på 1790-talet. Vid det laget har tre torp också kommit in i mantalsregistret.

Böndernas makt

Under 1700-talet ökade böndernas makt över sin tillvaro successivt.  1747 upphävdes förbudet mot att dela hemman, något som gjorde det lättare att ge sönerna del i hemmanet. 1762 blev det lättare att anlägga torp. Efter 1789 fick också bönder äga frälsejord. Det verkar som frälsehemmanet successivt blev bondeägt. Under 1790-talet köpte kanslirådet Forslund från Älgå den fjärdedel av hemmanet som ännu verkar ha varit frälsedel och som sedan Adolf Sandelin köpte och anlade Segerfors bruk

I Sverige fanns 1700 1,3 miljoner, i Arvika socken 254 mantalsskrivna varav 6 i Rackstad. 1750 1,7 miljoner, i Arvika 659 mantalsskrivna, varav 25 i Rackstad.
1800 2,3 miljoner, i Arvika 851 varav 28 i Rackstad.

Befolkningen i Sverige började öka, men hämmades av pest (1710-13), missväxt, massvält och krig med Ryssland under 1740-talet och en svältperiod 1773-75 då mer än 5 % av befolkningen dog ett enstaka år, ofta av rödsot/dysenteri.   Pesten 1710-13 verkar inte främst drabbat Värmland än mindre nått ända till Rackstad. Däremot drabbar epidemier Arvika socken vissa andra år. Det kan man bl a läsa i den rapport pastoratet i mars varje år skickar till landshövdingen för vidare befordran till Cancelie collegium i Stockholm. Vissa år drabbar epidemier socknen så hårt att fler dör än föds. 1783 dör t ex 94 personer i rödsot, de allra flesta barn. Totala dödssiffran det året är 120. 46 personer föds. Andra år härjar smittkoppor, kikhosta, lunginflammation.

Hemmansägarna

1736 finns bara ättlingar efter Bonde Olofsson och Erik Nilsson i mantalsregistret: Per Bondesson, Erik Bondesson, Bengt Ersson, Erik Ersson och Arne Bengtsson,.

1746 är upptagna i registret svärsonen Arne Svensson (gift med Anders Bondessons dotter Böret),  Arne Bengtsson, Jan Persson (son till Per Bondesson), Brynte Ersson (son till Erik Bondesson), änkan Marit Jonsdotter (varit gift med Erik Ersson)

1755 änkan Britta (Böret) Andersdotter (efterlevande efter Arne Svensson), Jan Jansson, Brynte Ersson, Anders Ersson (f 1712 son till Erik Ersson), Arne Bengtsson

Var fanns gårdarna?

1786 sker ett storskifte i Rackstad. De gamla inägorna förs samman och ny jord fördelas över hela hemmanet Rackstad. Utifrån lantmätarens karta kan man gissa sig till var gårdarna i Rackstad låg. Se http://historiebloggen.rackstadkvarnforening.se/wp/2014/10/14/storskifte-i-rackstad-1786/

Fyra gårdar verkar ha utgjort en mera samlad by vid nuvarande Sal:

A Jan Jansson f. 1746 som flyttade från Holm till Rackstad 1781,
B Per Bryngelsson f. 1746
C Per Arnesson f. 1737 gift med Sigrid Månsdotter f. 1746. Pers morfars far var Bonde Olofsson f. 1625
D Anders Jansson f. 1741 Gift med Karin Andersdotter f.1748

(Den här bydelen, men kanske också andra gårdar i Rackstad brann ner nån gång efter 1786, men oklart när.)

Två där Nystugan/Där Framme ligger:
H Olof Jonsson (Jönsson) f. 1738 i Kallvik. Gift med Ingjerd Bryntesdotter f. 1748
I Erik Andersson f. 1756. Gift med Anna Andersdotter f. 1750. Son till Anders Ersson f. 1712. Farfar: Erik Ersson f. 1661. Farfars far Erik Nilsson f. 1625

 och en är Hagen:
G Arne Bengtsson f. 1717 Gift med Kerstin Jonasdotter f. 1728. Hans farfar var Erik Nilsson  f. 1625. Se även http://historiebloggen.rackstadkvarnforening.se/wp/2014/04/29/hagen-en-gard-i-rackstad/

Ett utsnitt av centrala delar av Rackstad ur 1786 års storskifteskarta:

Här är angivet på en nutida karta vilka som rimligen bodde var 1786:

Familjemedlemmar i dödsboken

I dödsboken kan man se hur medlemmar ur de två släkterna drabbas av sjukdom, olyckor och död: (”Par”= föräldrar)

* Brynte Erssons och Anne Jacobsdotters 15 åriga son Erik drunknade på juldagen 1776

* 1777: ”Späde Jonas i Rackstad förquafdes av modren natt till d. 25 maj.” Föräldrar Per Arnesson och H Signe Månsdotter.

* 1778 ”Kerstin Arnesdotter i Rackstad dödde av lungsot (TBC) d. 24 maj, 52 år gammal. Född i Mellbyn … Warit gift med efterlefv. Anders Ersson i 30 år. Af Gudfr. Och Beskedlig lefnad”

* 1781 ”Änkan Böret i Rackstad. Dog af holl och sting (lunginflammation) d. 17 sept, 74 år gammal. Par: Anders Bondesson och H Karin Persdotter. Warit gift med Arne Svensson i 35 år, haft 5 barn, 3 lefva. Warit Rask och hushållsagtig” [1746 finns Arne med i mantalsregistret som hemmansägare]

* 1782 ”Gamle man Anders Ersson i Rackstad. Dödde af lungsott, d. 27 december, 70 år. Par Erik Ersson och H Marit. Warit gift med afl. H Kerstin Arnesdotter Haft 6 barn, 3 lefva. Af opåtaldt lefverne”

* 1783 ”G[am]la man Brynte [Ersson] i Rackstad. Dog af lungsot 12 maj, 73 år gl. Par: Eric Bondesson och H Karin Hansdotter. Gift med afl. H Anna Jacobsdotter 9 barn, 2 lefva. Stilla och sagtmodig” [i Födde 1710 31 maj heter han Bryngel]
* 1786 Fl[ickan] Britta i Rackstad. Dödde af okj[änd] sjukdom, efter bekomit nöddop, några timmar g[amma]l. Par: Per Anders Jansson och H Karin Arnesson

* 1795 ”Bonden Per [Arnesson] i Rackstad dödde af rötfeber d. 4 april, 57½ år gl. Par: Arne Svensson och H Böret Andersdotter. Kunde väl läsa. Gift i 27 år med efterl. Enkan Sigrid Månsdotter. Haft 5 barn, 4 lefva. Varit en utmärkt beskjedlig och christelig man. Begr d 19 april af adj Örtendahl”

20 januari 1789 dog Kjersti Jonasdotter född 1728 i Holm av ”håll och styng”, dvs lunginflammation. I 45 år var hon gift med Arne Bengtsson. Tillsammans fick de 10 barn. Vid Kjerstis död levde sju av dem och tre hade etablerat sig som hemmansägare i Rackstad och var de stora jordägarna i trakten. Vid begravningen var näst äldste sonen, hemmansägaren Jonas Arnesson, och hans hustru Karin Månsdotter ansvariga. Arnes och Kjerstis son Erik hade nu tagit över Hagen. Fadern Arne bodde kvar med Bengt – äldst i brödraskaran, men ”svag” enligt kyrkböckerna. Nu fick Erik ta sig an brodern Bengt.

1806 dör så Arne Bengtsson, 88 år:

Fortsättning på Rackstads 1700-tal följer…

Källor: Arvika västra landsförsamlings kyrkoarkiv, Mantalsregister

Kompletteringar och anmärkningar mottas tacksamt! lennart.wettmark@gmail.com