Nils Olofsson
Den skogsklädda höjd som gränsar till Westombanan, kallades tidigare ”Kölpösen”,
förmodligen en dialektal form av ”Korpåsen”.
I ”Kölpösen” bedrevs en grustäkt under slutet av 1930 talet fram till 1950-talet. Förmodligen började denna verksamhet efter 1937 då Arvika stad förvärvat Segerfors gård dit ”Kölpösen” hörde. Grustäkt bedrevs även av Skogslunds gård på närliggande områden
I grustäkten i ”Kölpösen” gjorde ungdomar enkla crossbanor för cyklar, mopeder och ibland
motorcyklar. När grustäkten upphörde I början av 1950-talet ordnade motorcykelkillar ett
”hopp” i ”Grusgropa” som den också kallades. Detta genom att man tog fart nere i
grusgropen och körde uppför en backe och hoppade. Utmaningen var att hoppa så långt
som möjligt. Det blev snart en samlingsplats på kvällar och helger, med många åskådare, när lokala motorcyklelkillar kom dit och ”tävlade” om vem som kunde hoppa längst.
Det var mer eller mindre kända namn som kom dit för att hoppa långt: Rackstadbor som Ove Claesson, Bosse Carlsson och Leif X-et Ahl, men även från andra delar av Arvika såsom John Furtemark med sin stora Triumph, ”fiskhandlaren” Boström också med en stor tung
motorcykel och inte minst friskusen ”Bosebyskräcken”, Han påstods ha kört på motorcykel
från kraftstationen i Perserud till sjön Alken på tuben som leder ner vattnet.
Så småningom utvidgades det hela, först till en improviserad motocrossbana även i övriga
delar av grustäkten. Någon gång runt 1960 anordnades också regelrätta motocrosstävlingar med start och mål på den åker som idag är Westombanan.
På 1970-talet började man anlägga en bana för rallycross och folkrace, det som idag vuxit till ett omfattande motorstadion – Westombanan.
På andra sidan vägen mellan Segerfors och Skog, öster om” Rackstad bil och delars”
verksamhet, har senare också anlagts en motocrossbana ”Bergdalsbanan”. Även detta i en
gammal, mindre grustäkt. Lokaliseringen av dessa båda motorsportverksamheter var naturlig med tanke på underlaget –grustäkter.
Att delar av marken ägdes av Arvika kommun, verkar också ha underlättat
lokaliseringen. Samtidigt har det vuxit till ett problem för verksamheten med tanke på den
störning som bullret förorsakar närliggande boende.
