Etikettarkiv: Holm

Aina Ekelund minns

aina2aina1935 flyttade Aina Ekelund och hennes familj till Rackstad. Aina var då elva år och var född i Stålsberga, men innan flytten till Rackstad hade familjen Stål bott i Järnskog för att hjälpa mamma Signes föräldrar. Det var dåliga tider, men pappa Paul fick arbete på Skogslunds såg. Familjen flyttade in på Mon, granne med sågverket, som då ägdes av Viktor Andersson innan Skogsägareföreningen övertog sågen. Mon låg nära Skogslund, där Viktor Anderssons familj bodde. Viktor var gift med en syster till Mia Göran, ”Esse”. På Mon bodde familjen fram till 1938, när man flyttade till Holm, granne med vattenverket.
Mon kom sedan att stå tomt och fungerade som en ”bygdegård” och revs senare.  Bl a använde Rackstads teatercirkel den som replokal. Aina var f ö med i teatercirkeln vintern 1941- 42, men minns bara ett tillfälle när man repeterade på Sandstaberg.

Ainas familj arrenderade jordbruket på Holm på fem år. Ägorna var 12 hektar, man hade ladugård med 5-6 kor och häst, som inte minst kom till användning vintertid när Paul arbetade i skogen. Familjen delade hus med Per och Marta Andersson – och dottern Gerda. När arrendet upphörde köpte Algot Andersson, bror till Viktor, marken av Per och Marta Andersson. Algot utökade på så vis Nolbys marker.
1943 hade Pauls far, Stålsbergas siste indelte soldat Olenius Stål, dött och efterlämnat sitt friköpta soldatställe Ängåsen i Stålsberga. Dit flyttade Ståls.

Rackstadskolan 28 maj 1937. Aina  tredje fr v. Bilden Bengt Anderssons Skolhistoria om Rackstad skola

Rackstadskolan 1937. Aina tredje fr v. följd av Marja Ander. Bilden från Bengt Anderssons Skolhistoria om Rackstad skola

Under åren 1942- 44 fanns Aina i Stockholm och kunde redan se tillbaka på många arbeten.  Hon hade gått femte och sjätte klass i Rackstadskolan och efter det gått fortsättningsskola, som bestod av tre kurser: sex veckor läsning, sex veckor sömnad och – efter ett uppehåll en vinter och sommar med arbete hos adjunkt Hultes familj i Arvika och över sommaren på Orust – sex veckor skolkök. Allt ägde rum på Larstomta i Gunnarskog. I veckorna var man där och på helgen kunde man åka hem.

Syskonen 1937 i åldersordning: Sune, Aina, Gunni, Britta, Dickie, Erik, Elsa, Erling. Inger ännu inte född

Syskonen 1937 i åldersordning: Sune, Aina, Gunni, Britta, Dickie, Erik, Elsa, Erling. Inger föds 1941.

Allt kom säkert till nytta för de arbeten som Aina kom att ha. Till en början hemmavid; en tid som hjälp åt Helmer och Edit Wik i Högvalta. Det var svårt för frun i huset att kombinera barntillsyn och arbetet i ladugården. Och sen i hemmet när Ainas mamma blev akut sjuk ett nyår och behövde hjälp. Aina fick ta hand om ladugården, handmjölka korna. Aina hade åtta syskon, fyra bröder och fyra systrar. Pojkarna var hemma och hjälpte till med jordbruket och en av flickorna fick alltid hjälpa mamma. Under många år var Aina hemma med sina barn. Längre fram kom Aina att arbete i köket på stadshotellet, på Ingestrand och på Gate gästgiveri och som kokfru vid större familjetillställningar.

Ungdomar fikar på Smedjefallets  servering.

Ungdomar fikar på Smedjefallets servering.

Under kriget fanns det gott om militärer i Rackstad. Barnkolonins hus på Kampudden blev militärförläggning, familjens uthus blev militärförråd. Många inkallade ville köpa kaffe och barnen fick choklad av soldaterna. Och på Kampudden blev det ibland dans, men det var Aina för ung för. Men hon minns hur de satt bänkade på utomhusbio med en stor duk ute på Kampudden och njöt av en operett med Jeanette Macdonald och Nelson Eddy.

Konstnärerna i Rackstad gjorde nog inte så stort intryck på Aina. Hon noterade att Gustaf och Maja Fjaestad kunde ses gå ner till Rackstadkorset med ryggsäckar för att ta bussen till stan. Gustaf i vadmalskläder. Hade Fjaestad inte bil längre? Ainas blivande man, som var 11 år äldre än Aina, hade ju köpt Fjaestads bil 1938. Aina och Sven gifte sig 1950.
Men det fanns en konstnärsfamilj som Aina hade kontakt med, Ture Anders. I familjen hade dessutom en av Ainas systrar varit ”piga”. Rogne var ett år äldre och Marja två år yngre än Aina, men Örjan liten. Hos dem var hon mycket. Aina kom senare att hälsa på Marja som på 50-talet bodde i Stockholm med två barn och en make som Ture inte riktigt godkände. Marja arbetade som städerska på Stadshuset, maken var konstnär. 1954 fick Marja polio och Aina minns ett besök hos henne där hon låg i en gungande säng, förlamad, men kunde prata genom ett rör.

Aina minns också från sin barndom:

*Hur hon gick från Mon över sågverksbron för att hämta posten, som brevbäraren lämnade hos Noaks-Maja, som bodde i det hus som nu heter Nyholm..

*Allers som man kunde köpa i Karlssons affär (Granhem) tillsammans med jäst. Westergrens affär kommer senare. Ainas mamma storhandlade på Kontanten i Arvika, men i mycket var man ju självförsörjande genom sitt lantbruk.

* Hedingers på Lugnet, han verksam där som sjukgymnast och hon, pensionerad lärarinna, som hade servering i liten skala på Lugnet. På 40-talet sålt till Bruséns, som flickorna tyckte hade ko-namn: Rosa, Daga, Nora…

Hedinger

*Att man fick gå över gården till Berget ner till Racken så länge Anna bodde där. Anna som var snäll och hjälpte mamma att sätta upp mattväv.

Intervju Sept. 2017

 

 

 

Lugnet

Lugnet är mest känt som vilohem under 40- och 50-talet. Här följer en en kort historieskrivning.  Vet du mer? Har bilder?

1907 säljer Johannes Andersson för 300 kr en avstyckning av sin egendom Holm till fröken Alida Indebetou i Arvika: ”ett jordområde 1:4780 har af min fasta egendom hemmanet Holms i Arvika soldatboställe” beläget i nordvästra hörnet av soldatbostället. I maj 1913 fastställdes jordav-söndringen från kronoskattehemmanet 1/3 mantal Holm 1. Sommarro n:o 1 skall i förteckningen benämnas Lugnet n:o 3.
Karta 1913

Laga skifteskarta 1939

Laga skifteskarta 1939

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kerstin Werner talade mycket med sin minnesgoda granne Gerda Persson i Nordstuga, Holm och skrev ned hennes hågkomster av hus och människor i trakten. Texten är hämtad från Kerstins anteckningar:

”Lugnet (Sommarro)

Fröken Stina Beata von Hofsten köpte omkring 1908 eller 1909 en liten timrad stuga från gården ”Högerud” i Högerud och lät sätta upp den vid Rackens södra ände och gav den namnet Sommarro. Tillsammans med fröken Indebetou (dotter till dåvarande ägaren till Segerfors gård) blev huset till en början ett sommarviste. Ett rum och kök på bottenvåningen och två små gavelrum på andra våningen.

Så småningom beslöts om en tillbyggnad av huset. En ritning beställdes av Henrik Schröder tillbyggnadomkring 1914. Ett timrat hus från Nordtomta i Perserud inköptes och blev vinkelbyggnaden. Snickaren heter Vilhelm Nilsson från Kärrsmossen och Anders på ”Kyrkåsen” i Kyrkebyn.

Perserud Nordåsen. Härifrån flyttades den tillbyggda delen av huset

Perserud Nordåsen. Härifrån flyttades den tillbyggda delen av huset

Fritiof Nilsson målade av Nordåsen

Fritiof Nilsson målade av Nordåsen

Nedre våningen på vinkelbyggnaden uthyrdes till änkefru Lavenius (född Indebetou), som hade ett utvecklingsstört barn.

Fröken Hofsten dog 80 år gammal 1932. 1933 utbjöds Sommarro på auktion. Det såldes ej då, utan senare och köptes av sjukgymnast Oskar Hedinger. Han flyttade dit 1934 tillsammans med hustrun Hilma och sonen Åke.

Under Hedinger blev nu Sommarro pensionat, omdöpt till Lugnet. Omkring 1941 kom så systrarna Brusén ( Daga, Nora, Göta, Vega, Rosa och Sonja) till Lugnet. Av de tre förstnämnda drevs Lugnet som vilohem. På Lugnets ägor står ännu ett timrat hus som flyttats från Gerda i Holms föräldrar Per och Marta Anderssons hemman i Holm. Kerstin Werners farfar, Robert Wilhelm Claesson, satte upp huset.

Nora Hill (född Indebetou) lät bygga sig ett litet hus strax väster om Lugnet med hjälp av snickaren Sven Johansson från Älvbacka.

Vykort från Lugnet

Vykort från Lugnet

På Lugnet bodde eller åt en period (1943) den då 16-årige Olle Bonniér, som arbetade som lilldräng på Segerfors. Olle har på Lugnet målat tavlan ”Åskväder över Racken”. Elsa Ahlgrensson dog på Lugnet (1947). Amelie Fjaestad var patient innan hon kom till ett vårdhem i Arvika, medan systern Anna dog på Lugnet (1946).

 

Från Sveriges bebyggelse : landsbygden : svensk statistisk-topografisk uppslagsbok 1964

Från Sveriges bebyggelse : landsbygden : svensk statistisk-topografisk uppslagsbok 1964

köpebrev 1933

köpebrev 1933

Stina Beata von Hofsten kom tidigt in som delägare och hade vid sin död 20 arvingar till Lugnet. Dessa sålde 1 november 1933 Lugnet till Oscar och Hilma Augusta Hedinger och på köpebrevet finns åtta Uggla, två Örn, fyra Norbäck, en vardera Bäärnhielm, Drakenberg, Högberg, Indebetou, Toll och Hallén som undertecknare.
Alldeles problemfritt tycks det inte ha varit för Hedingers; 1937 erbjuder Arvika Inkassobyrå Karlstads skollovsförening (som då driver barnkolonin på Kampudden) att köpa Lugnet.

1910 undertecknades ett arrendekontrakt med Johannes Eriksson om ”ett jordområde av hemmanet Stålsberga på 49 år”. Arrendet överfördes sedan (1933) till Hedingers och 1948 till Daga Brusén. Nu är motparten Anders Gustaf Nilsson.

 

1970 köper Bo och Ulla Schröder av Daga Brusén. En juridisk markering står med i §8: ”Därest Arvika stad skulle använda sig av den kommunala förköpsrätten, återgår köpet”
Sommaren 2014 firade Lugnet hundraårsjubileum av det av Bos farfar ritade tillbyggda Lugnet

 

 

Vykort från Lugnet

Vykort från Lugnet

 

Ajna i Korset

Rita Hillring har bett sin mamma Ajna berätta om sitt liv i Rackstad

Holm Rackstad

Stugan som låg på Holm när Ajnas far Martin och mor Emma köpte marken

Mamma Ajna berättar att när hon föddes hemma i stugan på Holm 1930 i mars så var hon 6 veckor för tidigt född. Hon var så liten att hon låg nerbäddad i en byrålåda med värmeflaskor runt omkring. Hennes mamma Emma blev dålig efter någon dag och magen svällde upp. Då fick hennes man Martin springa till grannen som hade telefon och ringa efter ambulansen. Det blev uppståndelse i korset i Rackstad när det kom en ambulans. Bilar var inte så vanliga på den tiden. Det var efterbörden som inte hade kommit ut.

Ajna hade fyra äldre syskon. Tre bröder och en syster. Hennes bästa väninna hette Clara och bodde på Mon.

Barnen badade i dammen

Barnen badade i dammen

När Ajna kom hem från skolan så brukade hon få gå ut till grisarna och ge dem mat. Hon fick även bära in ved och när det var ont om bete fick hon gå i vägrenen med kon så hon fick beta där. Hon tyckte det var otäckt att kon drack vatten ur dikena och hon ville inte dricka mjölken då för hon trodde mjölken var smutsig som vattnet.

Ladugården och familjens ko

Ladugården och familjens ko

Emma hade ju affären i korset. Hon var uppe tidigt om morgonen vid fyra och bakade bröd som hon kunde sälja i affären. På vintern var det så kallt i köket vid den tiden på morgonen att det var is i vattenhinken.
Hon var seg och stark Emma. Fast hon var gravid så gick hon och hämtade cementsäckar och bar hem dem. Det var antagligen i samband med att det lilla huset byggdes om till det hus som finns i dag. Huset hade lägenheter på andra och tredje våningen. Ajna hade ett får som brukade springa upp för alla trappor till tredje våningen när hyresgästen som bodde där bakade bröd. Då stod fåret utanför dörren och bräkte tills hon fick en brödskiva.

Martin Karlsson sågar ved

Martin Karlsson sågar ved

Ajna hjälpte även till i affären med att packa upp varor, köra ut varor och räkna kassan på kvällen. Hon brukade få cykla upp till Fjaestad med matvaror. Dit tyckte hon om att åka. Hon brukade få titta på när Gustav och Maja målade och de lärde henne en del om olika färger. Det fanns en elev som gick som lärling hos Maja. Hon hette Anna Persman. Ibland när hon varit där en stund så sa Gustav till henne att  ?? Nu får fröken Ajna åka hem för nu ska Gustav bada.   Han badade alltid näck .
Ajna hade också gärna börjat med måleri om hon hade fått det för sina föräldrar men det var inget jobb, tyckte de. Ajna är fortfarande konstnärlig och kreativ.

Huset ombyggt med affär

Huset ombyggt med affär

Ibland kom konstnärerna till affären och de hade ont om pengar. De fick då köpa grodd potatis billigt och ibland så skickade Emma med lite extra bröd.

Flickorna i Rackstad

Flickorna i Rackstad

På Marten

På Marten

 

 

 

 

 

 

 

 

När Ajna var 16 år dog hennes mamma Emma. Hon  fick flytta runt och bo veckovis hos sina vuxna och gifta syskon. 1951 gifte Ajna sig med Ingvar och de flyttade till Arvika och sedan till Skoghall. Hennes pappa Martin dog 1953 och huset såldes till en av sönerna. Då lades affären ner och lokalen gjordes om till vardagsrum.

Se även: http://historiebloggen.rackstadkvarnforening.se/wp/2016/03/19/tva-affarer-i-korset/

 

 

 

”…opp å piss på sörpa”. Upptecknat av Kerstin Werner

”Maja, Maja opp å piss på sörpa
Eli bär ut
Erik på lon slarv, trösk
Arne på bole, kladdsy
Annersch gå ôt skjule, hämt pinner
Dä kommer fôlk i gata”

Ramsa efter Per Persson gift med Elin Bengtsdotter. Familjen hade fem barn: Maja, Erik, Eli, Arne och Anders. Per ville påskina att familjen var väldigt arbetsam, men det var precis tvärtom. Denna ramsa drog han när folk närmade sig.
Familjen bodde i Framstuga. Huset låg mellan nuvarande Vattenverket och Nordstuga. Huset köptes av Segerfors 1840, men det revs fem år senare.

Per sade också:
”Den vite vanten*
den svarte mara
och Nordstugekamraten
ska följe mej te grava”
*Vita vantar bands förr att sätta på avlidnas händer vid svepningen

Upptecknat efter Gerda i Holm

 

 

 

Emigranterna

Den 4 juni 1863 antecknades mamsell Beda Aurora Christina Sandelin född 1847 och bosatt på Ängåsen i Rackstad som utflyttad till USA. Hennes far, Edmund Sandelin, var inte längre brukspatron på Segerfors bruk. Hon var den första från Rackstad som gjorde den långa resan . Den 16 juni åkte hon via Hamburg till New York och lämnade mor och far och fem syskon i Rackstad. Möjligen gjorde hon resan med sin då 23-årige blivande (?) man Wilhelm (William) Ulrik Bohm, som småningom blev guldsmed/fabrikör och dog i 1910 i San Francisco.
Beda Sandelin
Det skulle dröja fem år innan nästa person, 19-årige Anders Johannesson, gjorde samma resa.
Att flytta till Amerika blev inte vanligt förrän från 1880-talet. Dessförinnan var Norge den vanligaste destinationen. Under detta århundrade emigrerade totalt 92 personer från Rackstad. 61 till Amerika, en till Tyskland och 30 till Norge.
Vanligaste yrkeskategorien var pigor/hushållsarbetare (23 personer) och drängar/jordbruksarbetare (18). Men också hela familjer bröt upp. Till att börja med till Norge. Dit åkte t ex 1872  Olof Larsson Linder med son, dotter och hustru och kunde förhoppningsvis få ett bättre liv än som ”inhyses” i torpet Källbråten i Rackstad. Yrkesfolk från Segerfors åkte också till Norge: Mäster Anders A-son Nordström med familj (1859) och klensmeden Jan Jernberg med hustru, son och två döttrar (1875), medan smeden Lars August Haglund på egen hand verkat ha valt att resa till New York (7 juni 1889)
När man summerar 1800-talsemigrationen kan man se att 36 personer lämnade Segerfors, 15 Holm, 17 Stålsberga , 9 Gustås och 64 Perserud.
Under 1900-talet (1900 – 1935) avtar emigrationen. 48 personer lämnar Rackstad och nu finns modernare yrken representerade: sjukgymnast och sjuksköterska. Och 1923 åker ”farmare” Karl Gustaf Lagerberg till Afrika.

Källa: EMIWEB.se (på Svenska Migrationscentret)

 

 

Kerstin Werner berättar om Rackstadkonstnärerna och om Gerda i Holm

Rackstadkonstnärerna

Varje lördag åkte konstnärerna in till stan för att handla på Kontantaffären. Bussen steg de på i Segerfors. Gustaf Fjaestad hördes på långt håll när han myndigt kom i golfbyxor med ryggsäck. Ture Ander fanns också där, rödkindad, mysig med pipa och ryggsäck också han. Fritz Lindström stod där, rak och tystlåten. Den här bussresan kallades för ryggsäcksturen. För oss barn var det konstigt folk, konstnärerna. De hade skor på fötterna. Vi andra hade stövlar eller träskor. De pratade ett annat språk. Talade fint. Och så hade de inget arbete. Stod och målade tavlor. Men det var underbara människor!
Pappa ömmade särskilt för Ture Ander. Han kunde ofta vara nedstämd, deprimerad. Han blev änkling tidigt, hans dotter fick barnförlamning. Sonen Hans Örjan väntade in mig varje morgon, så att jag skulle få åka på hans cykel till skolan. Senare i livet kom han att hjälpa missbrukare. Mamma och jag hörde honom en gång på radion. Det var efter att han själv blivit frisk efter sitt missbruk.
Pojkarna Ander hade en tam kaja. Anna som bodde på Anneberg har berättat hur hon en gång såg Elsa Ahlgrensson springande på vägen och fäktande med armarna. Det var kajan som tagit för vana att åka snålskjuts på folk som passerade. Just Elsa var folkskygg dessutom och egen tyckte grannarna till henne när hon bodde i Nystugan, har Gunvor i Nedstugan berättat för Kerstin.
Gunvors farmor fick ibland besök av Maja Fjaestad, som bad att få sitta i Karolinas trappa till vinden i mörkret, trött på Gustaf? Då fick man inte störa henne. Kanske det var då hon fick uppslag till den bok med tankar och reflektioner som hon skrev under sitt flicknamn Kerstin Maria Hallén?
Gustaf Fjaestad träffade Kerstin ofta. Han var mycket hemma hos pappa. Han var inte så praktiskt, utan skulle ha hjälp med allt. Gustaf gjorde ju fioler. Så fort Gustaf ringde fick pappa åka dit: ”Kan Claesson åka till Lars Zetterqvist och få den här fiolen bedömd!” Det var bara att ställa upp. Men Kerstin minns också den gången hon skulle sälja majblommor och gick trappan upp till ateljén och frågade Gustaf om han ville köpa en majblomma. Han köpte alla!
Många av konstnärerna var fattiga. Också Riborg Böving, vars piga (!) kunde säga: ”Nu måste vi snart ha knytkalas så vi inte svälter ihjäl” Till de fattiga hörde också Björn Ahlgrensson, som Lisa Morell en gång mötte när han skulle gå till stan och köpa mjöl ” Elsa skulle baka -efter att Björn gått runt i bygden och bjudit till kalas. Det är ju söndag”, påminde Lisa. Men de inbjudna hade kalasmat med sig. Det visste Björn.

Gerda i Holm

Den som berättat många historier för Kerstin var Gerda Persson. Närmsta granne till Kerstin. Det hus hon växte upp i blev nedmonterat och uppsatt av Ture Ander 1926 på Orrhöjden och Gerdas familj byggde sig ett nytt hus. Före TV:n satt vi i köket och berättade historier, sade Gerda. En mycket minnesgod människa som gärna berättade för Kerstin. Men Kerstin fick inte komma med en bandspelare, utan måste skynda hem och skriva ner vad Gerda berättat.
Gerda var född 1900 och dog 1998. Hon var ensambarn till Per och Marta. Hon fick bli ‘sonen’ i jordbruket. Hon hade läshuvud och hade gärna velat bli lärare, men det ville inte pappa Per. Hon gifte sig småningom med Joel Persson, som hade AK-arbete på vägarna i trakten. Hon kom senare att bo ensam med hjälp av hemtjänsten.
Hon kunde ringa mitt i natten till Kerstin. De två sista åren fick Kerstin äntligen en nyckel till huset, så att Gerda slapp släpa sig upp för att öppna när något hänt. En gång ringde Gerda och klagade på att något hänt med sängen. Den hade gått genom golvet: Huset var dåligt underhållet. Gerda kunde ha myror i sängen och Kerstin kunde följa myrvägen ända till stacken i vardagsrummet. Någon gång kunde Gerda be Kerstin strö bröd på golvet så att inte råttorna skulle ta sig upp i sängen.  Men hon klagade aldrig.

Del 2 av ett samtal med Kerstin Werner sommaren 2014. Avlyssnat av Lennart Wettmark

 

 

 

Barndom i Rackstad på 1940-talet. Kerstin Werner berättar

Kerstin Werner guidar på Rackstadmuséet. Här vid en vandring i Rackstad 2013

Kerstin Werner är guide på Rackstadmuséet. Här vid en vandring i Rackstad 2013

Kerstin Werner (född Claesson) kom till Rackstad (eller egentligen Holm) i september 1940. Hon var då sex år. Hennes far hade fått tjänst som maskinist på Vattenverket. Familjen flyttade från två rum och kök i Arvika till en bostad på ett rum och kök. Tidigare kopparslagare Hedins hus, som flyttats till vattenverkstomten från Kärrsmossen 1918.

 


Andra världskriget

”En dag kom jag från Rackstadskolan. Bakom mig kom ett vidunder på larvfötter. Jag kastade mig i diket och låg där och grät. Sen såg jag att det stod ett stort militärtält utanför på Vattenverkets gård! Jag trodde det var tyskar! Där fanns motorcyklar och hästar. Men varför gick dom där och pratade och skrattade när det var krig? Jag gick in till mamma och fick veta att det inte var tyskar utan stockholmare. Underbara människor! Vi fick karameller och mamma fick kaffe. Riktigt kaffe! En av dem visade sig vara en kusin till mamma, som hon inte visste om.
Barnkolonien blev logement och vårt rum på andra våningen fick en löjtnant ta. Det var bara att ge med sig när dom sade att dom ville ha ett rum. I Nordstugan var sambandscentralen och utanför Smedjefallet fanns koktrossen. Kanske var det folk också på herrgården, det vet jag inte. Vattenverket var ju ett strategiskt ställe.
Nere vid skolan stod en kanonlavett berättade min bror. Pojkarna som vågade fick ratta kanonröret. Jag fick i stället rida på en jättestor häst. En militär kom en dag ridande, hoppade av hästen och frågade om jag ville rida.”

Barn i Rackstad

”Vi var tre syskon och vi gick på upptäcktsfärd. Det var ju roligt att komma nära en sjö och kunna bada. Familjen Stål hade många barn. Deras äldsta flicka och jag höll ordning på syskonen. T ex när vi gick för att bada. Vi fick gå på Anna Johanssons tomt på Nedre Berget. Hon hade en enda ko och den stod tjudrad på ängen. Mamma sade alltid ”kommer du hem och har drunknat, så får du stryk”. På hemvägen gick vi gärna via Övre Berget. Där bodde två systrar som bakade rån, som dom sålde på torget varje onsdag och lördag. Av dom fick vi krossade rån.
Vi hade en teatergrupp också. Jag regisserade. Vi övade i ett uthus på Vattenverket. En lördag hade vi så diktläsning, akrobatik, gymnastik i ett tält på andra sidan vägen mot Kvarnstuga. Det kom mycket folk. Pappa hade gjort bänkar. Vi hade bakat.
Mina syskon gick till barnkolonien och lekte. Jag var för feg. Fast jag var själv på koloni några somrar. Men det var i Mangskog och i Åmotfors. Göta som bodde på Lugnet var föreståndare.”

Farlig lekplats

Så här berättar Kerstin Werner på annat ställe i den här bloggen:
”Till kvarnen är vi barn förbjudna att gå. Kalle Mjölnare (Karl Nilsson) vill inte ha några ungar i närheten av varken farligt malande kvarnar eller forsande vatten. Likväl så går Per-Åke 9 år och Majlis 2 år dit av ren nyfikenhet. De står på bron och tittar ner på forsen. Men så klart drattar Majlis ned i vattnet. Ett galler som skall rensa bort skräp från vattnet blir hennes räddning. Hon hänger kvar i en ynklig liten pinne med benen under gallrets kant. Vattnet fortsätter i en turbin som leder in till kvarnen. Vad som skulle ha hänt om hon följt ner i turbinen törs jag inte ens tänka på. Trots att Per-Åke är livrädd för den arge Kalle, rusar han in i kvarnen och skriker att Majlis har ramlat i älven. Kalle springer till bron och drar upp Majlis. Hemkommen till mamma med en dyblöt unge säger Kalle: ”Nu du Britta kan du tacke Gud för att flecka lever” Efter detta blir mor ”tvarreligiös”, Hon går på alla bönemöten både i Holm och Stålsberga efter detta. Inget ont utan att det det har något gott med sig”

Rackstadskolan

”En del barn hade långt till skolan. Det kom barn från Gustås och Skog till Rackstadskolan. Även barnen från Taserud gick där. Min mamma hade gått där eftersom morfar var ladugårdskarl på Gate. Hon var så duktig att hon fick hoppa över en klass. Det var en B-skola och därför gick klass 3 t o m 6 tillsammans i ”Storskolan”. I min klass var det bara två eller tre barn. Sen fick jag börja på läroverket och hade mycket att ta igen. Vi hade en hårding till lärare, Teodor Tobiasson. Han var amatörboxare och det utnyttjade han ibland; Han slog en pojke från Skog så att han svimmade och hans pappa fick komma och hämta honom. När min bror fick en smäll grät jag. Men Tobiasson fick ändra sig. Överlärare Näss grep in. Men Teodor gjorde många bra saker. Vi gjorde utflykter till Rackstadbacken och Kalldalen på vintern, han berättade historier om stora stenar i skogen.
Nära skolan fanns två affärer, ”Grana” (Granhem, senare Konsum) och Westergrens affär. Det var en stor händelse varje år när Westergrens hade julskyltning i sitt enda fönster.”

Granhem 1946, som sedan blev en konsumbutik.

Granhem 1946, som sedan blev en konsumbutik. Ur Svenska villor och gårdar del 1. 1946

Del 1 av en intervju med Kerstin sommaren 2014. Sammanställd av Lennart Wettmark.

Soldaterna Rackberg, Persman och Stålsman…

Torpbesiktning. Ur Nybleus, Scener ur den indelte soldatens liv

Torpbesiktning. Ur Nybleus, Scener ur den indelte soldatens liv

Svenskt infanteri i 1808-09 års krig

Svenskt infanteri i 1808-09 års krig

Det ålåg gårdarna i varje by, roten, att hålla regementet med en soldat. Han bodde på ett soldattorp och avlönades av bönderna. (se slutet av artikeln)
Indelte soldater har funnits sedan 1680-talet. Dessutom fanns befäl boende i trakten. I vårt område var Gustås ett sådant ställe. Redan 1667 står löjtnant Lars Knutsson som boende på detta ”infanterihemman”. Under 1700-talet återfinner man bl a en underofficer, fältväbel, där.

 

Holms soldattorp 1802

Holms soldattorp 1802

Claes Grill gav 1855 ut Statistiskt sammandrag av indelningsverket. Här återges vilka rotenummer som var aktuella i Arvika socken

Claes Grill gav 1855 ut Statistiskt sammandrag av indelningsverket. Här återges vilka rotenummer som var aktuella i Arvika socken

De här soldaterna har jag (hittills) hittat i området. Här anges födelse- och tjänstgöringsår

98 Holm Vä-00-0597

Anders Holm                      (Persson)      17990725      1831-1851 Född i Arvika lfs. Värmlands Fältjägare i sju år. Avsked p g a sjukdom och ålderdomssvaghet. Vitsord: Utmärkt beröm

Per Holm (Magnusson)       18300915      1851-1861. Född i Arvika lfs. 183 cm. Timmerman. Avsked p g a sjuklighet.

Jan Petter Olofsson            18420524      1862-1864. Född i Torsby. 173 cm. Volontär.*

Jordan Eklund                    18540303      1873-1878. Född i Blomskog. 168 cm. Volontär*.

Johan Dahlin (Magnusson) 18600609      1879 – ? Född i Köla. Volontär*. Flyttar till Eda 1885, åter till Köla 1893. Bor 1900 i Arvika med familj, husägare, handlande. Dör 1931.

Pontus Ludvig Kronberg    18721010      1891 Född i Karlstad

Fritz Reinhold Hedlund     18740723      1894-1898

Adolf Orgelstrand              18791129      1897-1898. Född i Värmskog.

Nils Harald Schullström     18800918      1898-1901 Född i Ö Emtervik.

Nils Fredrik Dahl                18820413      1901 Född i Eda.

* benämning på en ung man som frivilligt inträdde i krigstjänst, framför allt med förhoppning om att vinna befordran till befäl. (Wikipedia)

97 Stålsberga V?-00-0588-1854

(Amund Stålsman f. 1739 + dennes son f. 1763 soldater)

Olof Stålsman (Nilsson)    18161110 (d.18540422)      1837 – ?

Nils Stål (Andersson)         18330914                            1854 – ?. Inflyttad från Wik. Korpral. 175 cm. Generalmönstring på Trossnäs 1881. Dottern Vilhelmina emigrerar till Amerika 1885.

Olenius Stål (Magnusson)  18640209                            1885-1911

 

99 Rackstad NV-00-0902-1802

Per Rackberg (Andersson)                       f.1744           1767-1797. 170 cm. Avsked med underhåll. Tjänat väl.

Olof Rackberg (Bryntesson)                    f. 1777          1797-1809. 178 cm.

Jon Rackberg (Bryntesson)                      f. 1769          1802 – ? 180 cm. Medalj för trogen tjänst i Drottningholm

(Samtliga 3.majorens kompani)

Olof Rackberg (Olofsson)                        f. 1798          1820 ?1848. 178 cm. Utmärkt väl.

Nils Rackberg (Andersson)                      18290214      1848-1881. 173 cm. Tjänat Utmärkt väl. Generalmönstring på Trossnäs 1881. Död 1884. Döttrarna Amalia och Emma emigrerade till Amerika 1882 resp. 1887

Anders Rackberg                                                           1881-1882

 

96 Perserud Vä-00-0586-1893

Per Persman (Olofsson)                            18200405      1841-1854. Född i Arvika lfs

Anders Persman (Nilsson)                        18340616      1854-1859 Född i Brunskog. Utmärkt försvarligt. Avsked p g a sjuklighet.

Johannes Persman (Olsson)                      18370821      1859-1888. Född i Brunskog. 180 cm Generalmönstring på Trossnäs 1881. Död i maginflammation. Sönerna Nils och Johan emigrerade till Amerika 1888.

Arne Persman (Persson)                           18410321      –

Adolf Persman (Axelsson)                       18740103      1893-1895. Född i Skillingmark.

Johan Persman                                          18750410      1895-1903

 

100 Långvak Vä-00-0590

Per Långvak (Andersson)                        18070822      1827-1859. Född i Arvika lfs
178 cm
. Korpral i 16 år. Utmärkt väl.

Johan Ludvig Långvak (Persson)             18400321      1859-1891. Född i Arvika lfs
Son till Per. Timmerman. Generalmönstring på Trossnäs 1881. Bor 1905 i Långvak som hemmansägare. Död 19160930 i ålderdom.

Adolf Långvak (Aronsson)                       18730623      1892-1902. Född i Arvika lfs

Albert Långvak (Andersson)                   18820329      1902. Född i Mangskog

Källa: Centrala soldatregistret soldatreg.se

kontrakt

 

 

 

 

Fakta kring det Det yngre militära indelningsverket ”Det ständiga knektehållet?” hämtat från Gösta Olofssons häfte Den indelte soldaten. Arvika: Såguddens museum, 200?

  • Varje officers- och underofficersbefattning vid landskapsregementena var knutna till en indelning. Bestod av ett boställe och avkastningen av detta och dessutom intäkter från skatte- resp. kronojord.
  • Knektehållet. Ett antal gårdar bildade en rote, som åtog sig att skaffa och underhålla en soldat. Bönderna befriades från utskrivning men inte från skatter. Behovet av soldater under 1700-talet gjorde att två rotar tillsammans åtog sig att hålla en soldat, ”vargeringen”
  • Soldatens boende ordnades på olika sätt; Ett generalindelningsverk inrättades och listor över varje soldatrote upprättades. Ibland kunde en rote bestå av 10-15 gårdar, ibland kunde ett byalag bilda en rote. En korpral omfattade 25 rotar. Två korpralskap bildade en avdelning. En furir eller sergeant förde befälet. Sex korpralskap bildade ett kompani på 150 man under befäl av en kapten. Fyra kompanierutgjorde en bataljon. Åtta kompanier ett regemente= 1.200 rotar/soldater. Kompanichefen måste bo i någon av socknarna som kompaniet omfattade.
  • Största gården= stamroten. Hade ansvar för att roten uppfyllde sitt plikter. För ett år utsågs en rotemästare. Soldaten skulle vara 168 cm, ha skägg, kunna läsa i bok. Soldattorpet= 2-3 tunnland mark. Lönen: legan =engångssumma pengar, som betalades med fjärdedel varje år. årslön. Varje rotebonde bidrog. Hemkallet= naturaprodukter som kompensation för vad inte torpet kunde producera. Soldaten och roten förhandlade fram ett kontrakt.
  • Det ålåg till en början rotebönderna att hålla soldaten med uniform. I rotekistan, som förvarades hos rotemästaren, förvarades soldatens livmundering och mobiliseringsutrustning.
  • Att läsa i bok blev allt viktigare för att kunna fungera. Regelbundna läsövningar.
  • När en ny soldat rekryterades erhöll han samma namn som sin företrädare.
  • Obligatorisk syn av torpen hölls vart tredje år samt när soldaten fick avsked eller förflyttades. Soldaten blev tusenkonstnär. När skråväsendet och burskapet avskaffades 1846 resp 1864 blev det fritt fram med alla hantverk för soldaten: skräddare, skomakare, snickare osv. En av traktens skrivkunniga. Kunde bli skollärare, förtroendeställlningar, klockare, biträda länsman sov.
  • Avsked vid 50-55 års åldern. Oftast fick man lämna soldattorpet
  • 1901 beslutade riksdagen att avskaffa indelningsverket. Från 1902 anställdes inga indelta soldater

Hemmansägare från 1500-talet till 1800-talet i Rackstad med omnejd

Bland alla hemman runt Racken sticker Rackstad ut som frälsehemman. Det betyder att någon adlig ägt gårdar i Rackstad och brukare betalat avrad (avgift). Vad vet vi om detta? Nedan följer en första rapport. Mer information är välkommen!

Första noteringen om en gård Rackstad finns i 1540 års jordbok. Långvak, Perserud och Stålsberga nämns redan i 1503 års jordebok. Holm först 1564. (Holm nämns 1315, men det har ifrågasatts om det är Holm i Värmland)
I 1540 års jordebok finns Rackstad med som frälsegård (Jon) och Gustås (Olof) som kyrkohemman. Båda påförs 6 mark smör. Perserud (Amund), Stålsberga (Brynte) skattar 5 resp 6 öre oxe Knut i Långvak 4 öre oxe.
Hjonelagslängden för Värmland (S) 1610 En skattelista för landskapets socknar, gårdar, familjer och tjänstefolk år 1610. I Arvika socken återfinns under frälse Anders och Knut i Rackstad med ett hushåll vardera. I hushållet ingår en piga för Knut. I Gustås finns Per som likaså redovisar ett hushåll och en dräng.
I Skattskyldiga husbönder i värmländska socknar

år 1622 – 1635 Källor: Landskapshandlingar, boskapslängder samt rote- och utskrivningslängder etc finns:

Gustås: Tol Persson, dräng hos knekthustru och gamle Per
Holm: Per Eriksson
Perserud: Anders Håkansson, Anders Bryngelsson, Anders Tolsson, Amund gammal (”svag och gammal”)
Frälsehemmanet Rackstad: Anders Knutsson, Knut Timansson(!),Anders Jonsson – dräng om 15 år
Stålsberga: Brynte Tolsson, Jon Engelbrektsson (”oferdigh”), Brynte Göransson (”Öriansson”)  dräng, Lars Bryntesson  dräng ”hoos Knechtehustrun? Til tienst”?

Mantalslängd för 1641
Gustås: Tol Persson, Nils Persson (gammal)
Långvak: Mats Persson, Anders Bengtsson (gammal)
Perserud: Jon Andersson, Anders Håkansson (gammal)
Stålsberga: Jon Engelsbrektsson, Anders Bryntesson
Frälsehemmanet Rackstad (ägare: välborna Anna till Hwargarn) Knut Simonsson, Halvard Engelbrektsson

Bondgårdar i Värmland. Rote-, utskrivnings- och mantalslängder 1665, och frälsegårdar i västersysslet år 1667
Gustås (infanterihemman): Lars Knutsson (löjtnant), Knut Eriksson (fritt)
Frälsehemman Holm (1/3): Erik Persson. (ägare: landshövding Ludvig Frithz), Per Arnesson
Frälsehemman Perserud: Anders Tollofsson (ägare: landshövding Ludvig Frithz), Bryngel Andersson
Frälsehemman Rackstad: Bonde Olofsson (ägare: landshövding Harald Posse), Anders Persson
Frälsehemman Stålsberga: Sven Siggesson (ägare: landshövding Ludvig Frithz), Anders ”Dahlboo”

(”Landshövding” oklar titel)

Källa: Värmland  gårdar och folk http://idahlgen.scienceontheweb.net

 

Vilka ägde Rackstads hemman?

Wingesläkten verkade i Värmland under medeltiden. Riksrådet Lindorm Björnsson (Winge) – lagman i Västergötland död 1478 – ägde med säkerhet gårdar i Värmland. Både hans far Björn Niklisson och troligen farfar hade varit lagmän i Värmland. De ägde gårdar framförallt i Råda socken, men antagligen på flera ställen. Hemmanen övergick ofta från en gren till en annan, från ett syskon till ett annat. Troligen även i Västvärmland. Det var skattemässigt fördelaktigt att behålla frälsehemman och utarrendera dem till landbönder
1641 anges ”välborna Anna till Hwargarn” som ägare till Rackstad. Vargarn är ett gods beläget i Sörmland mellan Hjälmaren och Mälaren. Anna hade gift sig med Erik Ribbing, ägare av det gamla Ribbinggodset Vargarn och ärvde av sin äldre syster Märta gårdar, bl a Rackstad enligt 1641 års mantalslängd. Anna blev änka 1623. Hon dog själv 1648. Hon hade åtta barn. Yngsta dottern Maria gifte sig med Harald Posse (född 1618), som fick på sin lott åtskilliga mindre gårdar , Ufve (Uddeholm) och Risberg. Och står som ägare till Rackstad på 1660-talet. Posse skrev sig på Ribbingsfors i Amnehärad (Gullspång) blev ryttmästare 1664, dog 1674 i Forshaga. Harald Posses svärson Johan Karlström kom 1668 att grunda Uddeholms bruk
(Almqvist, J A. Uddeholmsverken 1899., Andersson, I.. Uddeholms historia. 1960)

Under 1600-talet sålde kronan gårdar till adeln för att få in medel. Frälsehemman som låg långt från godset kallades utsocknes frälse. Från 1562 fanns det två sorters frälsejord: allmän och ypperlig. Den sistnämnda var helt befriad från skatt. Fram till 1723 fick bara adel äga frälsejord. Därefter fick ofrälse ståndspersoner, präster och borgare äga allmän frälsejord. Från 1789 fick också bönder äga frälsejord. Den var befriad från grundskatt, dvs jordeboksränta, mantalsränta och kronotionde. 1809 avsäger sig adeln ensamrätten till frälsejord.
Under 1700-talet sker en utveckling från bördsrätt till hemmansägande. Prisutjämningen mellan frälse- och skattejord leder till att skatterätten utvecklas till hemmansägande. Bondeekonomins uppgång leder till en strävan till självständighet och oberoende. Man vill ha full äganderätt. Man vill skaffa gårdar till sina barn. 1789 fick bönderna full äganderätt till även till skogens nyttigheter. Tidigare hade man sett fördelarna av att dela upp allmänningarna, eftersom en jordlös klass tryckte på, tog vedbrand, byggde kojor där osv
(Källa: Peter Aronsson. Från bonde till hemmansägare. 1700-talets jordbrukare i förändring. I: Värmland förr och nu 1993)

Vad hände i Rackstad under 1700-talet? På något sätt har frälseägandet minskat för att i början av 1800-talet utgöra en fjärdedel av hemmanet. Vid olika lantmäteriförrättningar finns nedanstående upptagna som hemmansägare:

1755: Jordägare i Rackstad vid uppmätandet av kronohemmanet Gustås* inägor/skogar:

Jon Persson
Anders Arnesson
Anders Ersson
Arne Bengtsson
Brynte Erson
jämte brukspatron herr Anders Ljungblom (bosatt på Skog) som förmyndare för gossen Anders Persson
*Boställsinnehavare på Gustås var bataljonsadjutanten ”ädle och manhaftige” herr Robert Niclas Hellgren

 

1786: ägare vid storskifte av inägor:

Jan Jansson 1/8 under littera A
Per Bryngelsson 1/8 under litterat B
Per Arnesson 19/144 under littera
Anders Jansson 1/18 under littera D
Arne Bengtsson ¼ under littera G (nuvarande Hagen)
Olof Jonsson 5/48 littera H
Erik Andersson 5/48 under littera I

 

1795: ägare vid laga delning av några torp som tillhörde hela frälse- och skattehemmanet:

Kanslirådet Jacob Forslund
Per Elofsson i Ottebol
(företräddes genom fullmakt av Per Bryngelsson)
Jan Jansson
Olof Persson
Jonas Arnesson
änkan Ingjäl* Bryntesdotter
Erik Arnesson
Bengt Arnesson
Erik Andersson
änkan Sigrid Månsdotter
Anders Jansson

 

1797: Storskifte på skog/skogsmark

Kanslirådet Jacob Forslund
(företräddes genom fullmakt av sin åbo Per Bryngelsson)
Jan Jansson
Olof Persson i Taserud
Jonas Arnesson
Erik Arnesson även förmyndare för brodern Bengt Arnesson
Erik Andersson
Anders Jansson
Olof Olsson och medarvingar
Arne Arnesson och medarvingar

 

1837: överenskommelse mellan Adolf Sandelin och Rackstads hemmansägare

Olof Olofson, Jon IIS Jansson, Inggel* IAD Anderson, Jon IIS Jansson som förmyndare, Arne APS Persson, Nils NES Erikson, Per PES Erikson, Olof OIS Janson onge Anders AERS Erikson, gamle Anders AES Erikson, Nils NOS Olofson, drängen Olof ONS Nilson och Jon IIS Jonason.

*Det könsneutrala namnet Ingel är en yngre form av fornsvenskans Ingiäld

1836 köpte Adolf Sandelin på konkursauktion efter kanslirådinnan Forslund frälsedelen av Rackstad (107/432 delar av hemmanet) Jacob Forslund hade köpt upp torpens skogar i slutet av 1700-talet.

 

Fortsättning följer…

 

Holms invånare 1890

Nils Andersson f. 1826, Hemmansegare, Holm
Marta Persdotter f. 1830, Holm
Marta Andersdotter f. 1866, Holm
Johannes Andersson f. 1867, Dräng, Holm
Johannes Andersson f. 1829, Hemmansegare, Holm
Marta Olsdotter f. 1826, Holm
Per Andersson f. 1823, Hemmansegare, Holm
Maria Nilsdotter f. 1826, Holm
Britta Maria f. 1863, Holm
Johanna f. 1868, Holm
Andreas Jansson Schützer f. 1842, Hemmansegare, Holm
Stina Kajsa Andersdotter f. 1847, Holm
Anna Sofia f. 1872, Holm
Johan Fredrik f. 1875, Holm
Beda Teresia f. 1877, Holm
Emma Emilia f. 1880, Holm
Johannes Andersson f. 1850, Inhyses, Holm
Ida Svensdotter f. 1854, Holm
Axel Edvin f. 1878, Holm
Ida Emilia f. 1880, Holm
Johan Gustaf f. 1884, Holm
David f. 1886, Holm
Anna Maria f. 1889, Holm
Petter Persson f. 1851, Backstugusittare, Holm
Magdalena Olsdotter f. 1841, Holm
Maria f. 1875, Holm
Ida Matilda f. 1884, Holm
Sven Svensson f. 1814, Skomakare, Holm
Britta Andersdotter f. 1824, Holm
Nils f. 1863, Holm
Per Anton Pettersson f. 1830, Skomakare, Holm
Stina Nilsdotter f. 1833, Holm
Johan Fredrik f. 1865, Holm
Anders Andersson Damberg f. 1814, Inhyses, Holm
Olof Eriksson f. 1840, Fattighjon, Holm

 

Källa: http://www2.foark.umu.se/folk/s/Sok.asp?selarkbild=Arvika+lands&txtfnamn=&txtenamn=&ns=exakt&fodd=&selar=Exakt&fodfors=&fscbkod=&hemort=Holm&yrke=&selkon=&selciv=&sortering=&action=S%F6k