Etikettarkiv: 1500-talet

Hemmansägare från 1500-talet till 1800-talet i Rackstad med omnejd

Bland alla hemman runt Racken sticker Rackstad ut som frälsehemman. Det betyder att någon adlig ägt gårdar i Rackstad och brukare betalat avrad (avgift). Vad vet vi om detta? Nedan följer en första rapport. Mer information är välkommen!

Första noteringen om en gård Rackstad finns i 1540 års jordbok. Långvak, Perserud och Stålsberga nämns redan i 1503 års jordebok. Holm först 1564. (Holm nämns 1315, men det har ifrågasatts om det är Holm i Värmland)
I 1540 års jordebok finns Rackstad med som frälsegård (Jon) och Gustås (Olof) som kyrkohemman. Båda påförs 6 mark smör. Perserud (Amund), Stålsberga (Brynte) skattar 5 resp 6 öre oxe Knut i Långvak 4 öre oxe.
Hjonelagslängden för Värmland (S) 1610 En skattelista för landskapets socknar, gårdar, familjer och tjänstefolk år 1610. I Arvika socken återfinns under frälse Anders och Knut i Rackstad med ett hushåll vardera. I hushållet ingår en piga för Knut. I Gustås finns Per som likaså redovisar ett hushåll och en dräng.
I Skattskyldiga husbönder i värmländska socknar

år 1622 – 1635 Källor: Landskapshandlingar, boskapslängder samt rote- och utskrivningslängder etc finns:

Gustås: Tol Persson, dräng hos knekthustru och gamle Per
Holm: Per Eriksson
Perserud: Anders Håkansson, Anders Bryngelsson, Anders Tolsson, Amund gammal (”svag och gammal”)
Frälsehemmanet Rackstad: Anders Knutsson, Knut Timansson(!),Anders Jonsson – dräng om 15 år
Stålsberga: Brynte Tolsson, Jon Engelbrektsson (”oferdigh”), Brynte Göransson (”Öriansson”)  dräng, Lars Bryntesson  dräng ”hoos Knechtehustrun? Til tienst”?

Mantalslängd för 1641
Gustås: Tol Persson, Nils Persson (gammal)
Långvak: Mats Persson, Anders Bengtsson (gammal)
Perserud: Jon Andersson, Anders Håkansson (gammal)
Stålsberga: Jon Engelsbrektsson, Anders Bryntesson
Frälsehemmanet Rackstad (ägare: välborna Anna till Hwargarn) Knut Simonsson, Halvard Engelbrektsson

Bondgårdar i Värmland. Rote-, utskrivnings- och mantalslängder 1665, och frälsegårdar i västersysslet år 1667
Gustås (infanterihemman): Lars Knutsson (löjtnant), Knut Eriksson (fritt)
Frälsehemman Holm (1/3): Erik Persson. (ägare: landshövding Ludvig Frithz), Per Arnesson
Frälsehemman Perserud: Anders Tollofsson (ägare: landshövding Ludvig Frithz), Bryngel Andersson
Frälsehemman Rackstad: Bonde Olofsson (ägare: landshövding Harald Posse), Anders Persson
Frälsehemman Stålsberga: Sven Siggesson (ägare: landshövding Ludvig Frithz), Anders ”Dahlboo”

(”Landshövding” oklar titel)

Källa: Värmland  gårdar och folk http://idahlgen.scienceontheweb.net

 

Vilka ägde Rackstads hemman?

Wingesläkten verkade i Värmland under medeltiden. Riksrådet Lindorm Björnsson (Winge) – lagman i Västergötland död 1478 – ägde med säkerhet gårdar i Värmland. Både hans far Björn Niklisson och troligen farfar hade varit lagmän i Värmland. De ägde gårdar framförallt i Råda socken, men antagligen på flera ställen. Hemmanen övergick ofta från en gren till en annan, från ett syskon till ett annat. Troligen även i Västvärmland. Det var skattemässigt fördelaktigt att behålla frälsehemman och utarrendera dem till landbönder
1641 anges ”välborna Anna till Hwargarn” som ägare till Rackstad. Vargarn är ett gods beläget i Sörmland mellan Hjälmaren och Mälaren. Anna hade gift sig med Erik Ribbing, ägare av det gamla Ribbinggodset Vargarn och ärvde av sin äldre syster Märta gårdar, bl a Rackstad enligt 1641 års mantalslängd. Anna blev änka 1623. Hon dog själv 1648. Hon hade åtta barn. Yngsta dottern Maria gifte sig med Harald Posse (född 1618), som fick på sin lott åtskilliga mindre gårdar , Ufve (Uddeholm) och Risberg. Och står som ägare till Rackstad på 1660-talet. Posse skrev sig på Ribbingsfors i Amnehärad (Gullspång) blev ryttmästare 1664, dog 1674 i Forshaga. Harald Posses svärson Johan Karlström kom 1668 att grunda Uddeholms bruk
(Almqvist, J A. Uddeholmsverken 1899., Andersson, I.. Uddeholms historia. 1960)

Under 1600-talet sålde kronan gårdar till adeln för att få in medel. Frälsehemman som låg långt från godset kallades utsocknes frälse. Från 1562 fanns det två sorters frälsejord: allmän och ypperlig. Den sistnämnda var helt befriad från skatt. Fram till 1723 fick bara adel äga frälsejord. Därefter fick ofrälse ståndspersoner, präster och borgare äga allmän frälsejord. Från 1789 fick också bönder äga frälsejord. Den var befriad från grundskatt, dvs jordeboksränta, mantalsränta och kronotionde. 1809 avsäger sig adeln ensamrätten till frälsejord.
Under 1700-talet sker en utveckling från bördsrätt till hemmansägande. Prisutjämningen mellan frälse- och skattejord leder till att skatterätten utvecklas till hemmansägande. Bondeekonomins uppgång leder till en strävan till självständighet och oberoende. Man vill ha full äganderätt. Man vill skaffa gårdar till sina barn. 1789 fick bönderna full äganderätt till även till skogens nyttigheter. Tidigare hade man sett fördelarna av att dela upp allmänningarna, eftersom en jordlös klass tryckte på, tog vedbrand, byggde kojor där osv
(Källa: Peter Aronsson. Från bonde till hemmansägare. 1700-talets jordbrukare i förändring. I: Värmland förr och nu 1993)

Vad hände i Rackstad under 1700-talet? På något sätt har frälseägandet minskat för att i början av 1800-talet utgöra en fjärdedel av hemmanet. Vid olika lantmäteriförrättningar finns nedanstående upptagna som hemmansägare:

1755: Jordägare i Rackstad vid uppmätandet av kronohemmanet Gustås* inägor/skogar:

Jon Persson
Anders Arnesson
Anders Ersson
Arne Bengtsson
Brynte Erson
jämte brukspatron herr Anders Ljungblom (bosatt på Skog) som förmyndare för gossen Anders Persson
*Boställsinnehavare på Gustås var bataljonsadjutanten ”ädle och manhaftige” herr Robert Niclas Hellgren

 

1786: ägare vid storskifte av inägor:

Jan Jansson 1/8 under littera A
Per Bryngelsson 1/8 under litterat B
Per Arnesson 19/144 under littera
Anders Jansson 1/18 under littera D
Arne Bengtsson ¼ under littera G (nuvarande Hagen)
Olof Jonsson 5/48 littera H
Erik Andersson 5/48 under littera I

 

1795: ägare vid laga delning av några torp som tillhörde hela frälse- och skattehemmanet:

Kanslirådet Jacob Forslund
Per Elofsson i Ottebol
(företräddes genom fullmakt av Per Bryngelsson)
Jan Jansson
Olof Persson
Jonas Arnesson
änkan Ingjäl* Bryntesdotter
Erik Arnesson
Bengt Arnesson
Erik Andersson
änkan Sigrid Månsdotter
Anders Jansson

 

1797: Storskifte på skog/skogsmark

Kanslirådet Jacob Forslund
(företräddes genom fullmakt av sin åbo Per Bryngelsson)
Jan Jansson
Olof Persson i Taserud
Jonas Arnesson
Erik Arnesson även förmyndare för brodern Bengt Arnesson
Erik Andersson
Anders Jansson
Olof Olsson och medarvingar
Arne Arnesson och medarvingar

 

1837: överenskommelse mellan Adolf Sandelin och Rackstads hemmansägare

Olof Olofson, Jon IIS Jansson, Inggel* IAD Anderson, Jon IIS Jansson som förmyndare, Arne APS Persson, Nils NES Erikson, Per PES Erikson, Olof OIS Janson onge Anders AERS Erikson, gamle Anders AES Erikson, Nils NOS Olofson, drängen Olof ONS Nilson och Jon IIS Jonason.

*Det könsneutrala namnet Ingel är en yngre form av fornsvenskans Ingiäld

1836 köpte Adolf Sandelin på konkursauktion efter kanslirådinnan Forslund frälsedelen av Rackstad (107/432 delar av hemmanet) Jacob Forslund hade köpt upp torpens skogar i slutet av 1700-talet.

 

Fortsättning följer…

 

Fyra gårdar i 1540 års jordebok

Botvid Larsson (aka Botvid Skrivare) var den fogde i Värmland som ledde Gustav Vasas första skattläggning i Värmland. Allt redovisat i jordeboken från 1540. Av den framgår att det fanns 15 gårdar i Arvika socken, varav fyra i vårt område:

  • Amund i Perserud <Amund j Paertzrvdh> och Brunte i Stålsberga <Bruntte j Stålsbaergh> dessa var självägande bönder med skattegårdar och betalade oxskatt, matgivepengar, smörskatt och årlig fodring av fyra hästar
  • Jon i Rackstad <Jon j Rakestada> och Olof i Gustås <Oloff j Guståss> var landbönder och arrenderade sina gårdar av adel eller kyrkan och behövde till staten endast betala smörskatt och utfodring till två hästar.

Eftersom det inte producerades så mycket säd i Värmland var oxskatten huvudskatten. Det var vanligt att man slog sig ihop om en oxe. Följaktligen samsades Brunte i Stålsberga, Sven i Mötterud och Knut i Långvak om en oxe – åtminstone 1540.
Källa: Jordebok för Värmland 1540. Utgiven av Rickard Broberg. (Uppsala (Värmlands nation): Nationen och hembygden, 1952

 

 

 

 

Medeltiden och 1500-talet

OM åkerjordens beredning Ur Olaus Magnus, Historia om de nordiska folken 1555

Holm fanns som gård redan 1315 under Skara stift! Det är belagt i ett diplomatarium från den tiden. Så står det i de flesta skrifter. Men stämmer det? Se anmärkning i slutet av artikeln!
Nästa spår av trakten finns i 1503 års jordebok där Stålsberga och Perserud finns upptaget. Också Rackstad och Gustås är belagda under perioden 1510 -1600.  Holm återkommer först 1564 i jordeboken - som skattetorp. Många gårdar lades öde under senmedeltiden. Kanske var Holm en av dem?

Detta kan man läsa i professor Eva Österbergs 1977 publicerade bok Kolonisation och kriser. Bebyggelse, skattetryck, odling och agrarstruktur i västa Värmland 1300 – 1600. Med stor försiktighet resonerar hon sig fram till en bild av hur området såg ut. Källmaterialet är magert och ojämnt: främst jordeböcker (=skattelängder), präst-tionden och uppgifter om diverse extraskatter. Hon undersöker på härads- och sockennivå. Området runt Racken ingår i redovisningen av Arvika socken. Mycket blir hypoteser och sannolikhetstänkande ? framresonerade i noggranna metodiska överväganden. Det här kan man bl. a. läsa ut av hennes bok:

  • Under 1400-talet skedde en tillbakagång. 25 % av bebyggelsen försvann. Digerdödens roll var antagligen marginell i sammanhanget. Österberg hittar mest vandringssägner och andra ostyrkta uppgifter.
  • En stor andel var ensamgårdar. År 1600 fanns bara tre byar (med två gårdar) i Arvika socken. Totalt fanns upptaget 26 jordbruksenheter. Av dem var 14 skattehemman, 6 frälsehemman, 4 kyrkohemman och 2 KM (?).
  • Man levde av skogen, åkerbruk och binäringar  – t ex fiske, tjärbränning etc
  • Det bodde få människor här och det var långt mellan gårdarna. I Arvika socken fanns det år 1600 26 jordeboksenheter, dvs  0,17 enheter per kvm. (Man antar att ett hushåll i Skandinavien vid den här tiden bestod av 5-7 personer)
  • 1500-talet var en expansionsperiod. Den jordeboksförda bebyggelsen ökade mellan 1540 och 1600 med 60% i Jösse härad ? men bara med 6% i Arvika socken. Från 27 till 29 gårdar. Varför? Kunde det bero på att utrymmet för nyodling med dåtidens jordbruksteknologi var för litet? Finns det andra förklaringar? Extraskatteuttaget 1600 redovisar dock 61 hushåll på de 29 jordeboksenheterna.
  • Nordiska sjuårskriget 1563 -1570 drabbade Jösse härad hårt, då hälften av bebyggelsen brändes ner. Både svenska och norska trupper genomkorsade häradet. Men återhämtningen gick tydligen snabbt.
  • Större skördar från 1570-talet. Havre, som passar på medelgoda jordar, gick om korn och stod 1600 för 61% av de odlade sädesslagen. Havre passade på till foder och brödbak. En analys av tiondelängderna visar också att antalet givare och givna kvantiteter ökade. 1546 gav 28 tiondegivare 29 tunnor, 1600 gav 36 givare 99 tunnor i Arvika socken.
  • Viss ökning av skattetrycket under 1580-talet. Ökade skatter drabbade den fattigare - och mera maktlösa – delen av allmogen hårdare. Lokalt fanns tydligen möjligheten av resonera sig fram vilket kanske förklarar varför inte protesterna var mera frekventa.
  •  Ett socio-ekonomiskt splittrat bondesamhälle. Klyftorna verkar ha ökat mellan gårdar med expansionsmöjligheter och underbruk och utrymme för ökad animalieproduktion och gårdar utan expansionsmöjligheter. Där blev en lösning nykolonisation och nya näringar.

Anmärkning (25/5 1315): ”Nicolaus, f d kyrkoherde i Nedre Ullerud tillkännager att han för en längre tid sedan gett biskopsbordet i Skara halva sin gård i By jämte en äng som han köpt i Holm…”
Halvar Nilsson skriver i De värmländska medeltidsbreven (utgiven 1997 av A& W International i Uppsala) att ”Holm avser sannolikt socknen Holm i Dalsland och inte, såsom uppges i Sveriges ortnamn. Värmlands län bd 6 s. 8, hemmanet Holm i Arvika socken, som annars inte framträder i skriftliga källor förrän i jordeboken 1564 som skattetorp”